Odds med förhinder

Där ser man. 

Igår tänkte jag utlysa en liten tävling. Det är ju så populärt med spel, så jag tänkte låta er spela på när majoren Björklund kommer att avgå. (Kanske tvingad efter debaclen på sistone?)

Jag tänkte mig odds enligt följande:

Nästa vecka: odds 1,2

Om 2 veckor: odds 1,1

Senast om 1 månad: 0,99

Och så avgår Hägglund! Då blir det knappast majors avsked den närmsta tiden. Hur gärna fp-folket än vill.

Undrar för resten var Hägglund blir lobbyist.

Knappast på samma ställe som Mats Odell; de är nog inte så bra kompisar.

Kanske samma som Lejonborg? Eller Göran Persson? Eller Borg? Rosengren? Tolgfors?; de kommer ju från Värmland. Östros?

Det ordnar sig nog för Hägglund.

Mera osäkert är hur det går för KD.

Näsor för affärer

På en bild från 2009 ser man Lars Josefsson och  Öystein Löseth uppställda framför kameran. De ler och håller sina tummar i luften. De ser mer än nöjda ut. Man förstår att de tycker att de just gjort något bra. Kanske tänker de att deras skyhöga lön och bonus nu blir ännu högre. Vattenfall har just en jätteaffär och köpt Nuon.

Holländarna som blivit av med Nuon är inte med på bilden. De är nog storskrattande på väg till banken. När Maud Olofsson några år senare vägrar komma till KU förstår de henne: det går ju inte att förklara en så dålig affär.

Någon funderar så här: var den rent av så usel att man kan tala om förskingring? Och vad är det för land där finansministern läser om en jätteaffär i tidningen? Det förstår man ju att den figuren blev bortröstad.

Men trots att affären bestämdes över finansministerns huvud, får han ett välbetalt uppdrag. Konstigt. Och Maud Olofsson har välbetalda uppdrag. Och Lars Josefsson får ett stort avgångsvederlag.

Fy fan! Får man lust att utropa.

Det var ju våra pengar som försvann!

Eller som man kunde läsa i Svenska Dagbladet:

"Det kanske är det tydligaste värdeförstörande arvet från Alliansregeringen."

Tips

På försättsbladet två saker. Däruppe en dedikation: Vördsamt tillägnad Rose Doctorow Buck, och därnere ett citat:

”Spela inte det här stycket fort.

Det är aldrig riktigt att spela ragtime fort …”

                                                                  Scott Joplin

Willy Josefsson i GT såväl fattade som kunde läsa. Han skrev: ”Ragtime ska du läsa – sakta.”

Och Caj Lundgren i SvD:

”En sådan roman är det inte många författare förunnat att lyckas skapa under sitt aktiva liv.”

Boken heter Ragtime, författaren E.L. Doctorow.

Jag läser den nu för 3:e gången. Sakta.

Om effektivisering igen

Förra veckan skrev jag om att det är nästan omöjligt för mig att förklara ett ärende när jag möts av en spökröst i telefon. Inte för att jag är exceptionellt korkad, utan för att en sjukdom påverkat mitt tal så att det emellanåt blir otydligt. (Fast jag har märkt att ganska många tror att jag är korkad på grund av mina talproblem. Trist.)

Nåväl. Jag skrev om förnyelse av recept och att spökrösten fick mig att inse att jag inte skulle klara att beställa, och min hustru fick ringa. Hon har en tydlig och bra röst och jag satt intill när hon ringde. På ett sätt som måste vara svårt att misstolka talade hon in beställningen.

Idag var hon på apoteket för att hämta ut beställningen. Inte fan var den rätt. På apoteket var man inte förvånad. ”Det blir ofta fel”, sa man.

Så hustrun ringde igen och bad nu att bli uppringd. Genom att hon nu pratade med en riktig människa och inte med en spökröst bör beställningen ha blivit rätt.

Men mina tvivel på att det är effektivt att ersätta människor med spökröster har inte minskat.

Effektivitet?

Jag behövde förnya ett recept och hittade ett telefonnummer i en katalog från landstinget och jag ringde.

Jag ombads av en spökröst att ringa ett annat nummer, vilket jag gjorde. Också nu svarade en spökröst och sa att jag skulle trycka 2 för receptförnyelse. Det gjorde jag och nu sa rösten att jag skulle ange namn, personnummer, telefonnummer och vilket recept det gällde. 

Jag la på och hustrun fick ringa.

Ty det är så här; ibland pratar jag så dåligt att inte ens jag själv hör vad jag säger. Visst; de skulle ringa tillbaka om något var oklart. Men det blir ju inte lätt om jag sluddrar när jag säger telefonnumret.

Det är ett helvete att prata dåligt. Och ännu värre blir det när allt ska klaras ut i telefon. Med en spökröst i andra änden.

På vissa myndigheter säger spökrösten att jag ska säga namnet på den jag söker. Det fungerar naturligtvis inte.

Spökrösterna har tillkommit i effektivitetens namn. Färre händer ska göra allt mer på företag och myndigheter.

Undra på att arbetslösheten klamrar sig fast på en hög nivå.

Oljepris

Oljepriset sjunker. 95-oktanig bensin kostar nu under 12 kronor. Man frågar sig vad en 50-öring i höjd skatt skulle betyda. Kombinerat med reseavdrag i glesbygd som saknar kollektivtrafik. (Ni har väl hört att skatt på fossil energi är ett DRÅPSLAG mot Sverige? Att hjulen ska sluta snurra.)

Ofta har kollektivtrafiken försvunnit för att den inte var lönsam. Det är trist att vi tror att lönsamhet är A och O i alla lägen.

Att oljan blir billigare är inte bra för de s k oljeländerna. Det kan finnas risk att de inte kan köpa så mycket vapen längre. Det vore allt ett dråpslag mot världens krigsindustri!

Tänk om Ryssland inte kan satsa mer på försvaret! Där finns det ju olja. Vem ska vi då skrämmas med för att vi ska gå med i NATO?

Fast om bensinen blir billigare kan vi köra bil mera. Då jävlar snurrar hjulen!

På bilarna i alla fall

Att osäkra en revolver

Majoren ledde sin cykel.

”Det är så bövelens halt att man inte ens är säker på en gammal hederlig Goebbels!”

Tro det eller ej, men hans gamla cykel är av märket Goebbels!

”Den är nästan 75 år”, sa han med en storslagen gest mot cykelns sadel.

”Sadeln?”, sa jag.

”Cykeln, förstås! Cyklar som den här tillverkas minsann inte nu för tiden!”

”Jag tror dig”, sa jag.

”Tysk”, sa han. ”Högsta kvalitet. Inte som de svenska leksakerna till cyklar! Det här är 1941 års modell. Men en sak är för jävlig!”

”Vadå?”

”Det går inte att få tag på dubbdäck till den!”

 ”Åh fan, till en cykel av så högt kulturellt värde!”

"Ja, är det inte för jävligt!  Man får ta mig bövelen lust att osäkra sin revolver!”

På tillväxt

En gång läste jag en novell av Pär Rådström som hette På Tillväxt. Den handlade om en pojke som inte fick börja skolan när han enligt sin ålder borde ha börjat. Han ansågs för liten; han fick stå på tillväxt.

Många tycks nu tro att vår planet befinner sig på tillväxt. Vilket är en märklig tro eftersom planeten är ändlig. För vissa en gång levande arter är planeten så ändlig att de försvunnit. Det är inte så bra.

Många människor anser att vår överlägsna intelligens gör oss till skapelsens krona, och att vi därmed kan bete oss hur som helst på vår lilla planet. Bara det ger ökad tillväxt. Men inte av regnskog, förstås. Knappast heller av arter som lever i regnskogen; tillväxten av det de behöver för att överleva är lite dålig.

Å andra sidan är de ju inte så intelligenta att de vet vilken tillväxt vi människor behöver.

Gott nytt år.

Nyår

Nyårsdag och vem kom gående här utanför om inte Majoren.

”Det är för bövelen skandal”, ryade han. ”Jag gick som vanligt till sängs klockan tjugotvå noll noll, men väcktes ett par timmar senare av vad jag trodde var kriget. Jag for upp och skrek Giv Akt, men ingen fan hörde mig. 

Inte ens hunden; han låg i sin korg och höll för öronen. 

Så ringde det på min dörr och där stod min granne Ahmed som flytt från kriget och han sa: Nu är kriget här också, du måste hjälpa! Då sa jag att han kunde vara lugn, det var bara fyrverkeri för några hundra miljoner som gick upp i rök och ökade på Tillväxten.

Han tittade på mig som om jag inte var klok, och visst förstår jag honom: Det borde finnas en deadline för viss Tillväxt, till exempel efter klockan 22 när folk ska sova.”