Om 4 ungdomar i dagens Sverige.
De gick inte i samma klass för
de kom inte från samma klass. Och eftersom de inte kom från samma klass gick alla
inte i samma skola. En pojke hette Göran. Han bodde i ett stort hus i ett
område där det nästan bara fanns stora hus där det bodde en familj i varje. I
området fanns en skola som lockade inte bara ungdomar från området där Göran
bodde, utan också från andra bostadsområden.
En som lockades hette Eva.
Hennes föräldrar bodde i en bostadsrättslägenhet och de hade hög utbildning.
Lägenheten var tidigare hyreslägenhet men de som hade råd hade fått köpa sin
lägenhet när de omvandlades till bostadsrätter.
De som inte hade råd fick flytta. Evas föräldrar köpte. Hennes pappa sa:
”Ska man hänga med i dagens samhälle, måste man äga.” Det var en bra affär att
köpa. Eftersom det inte byggdes så mycket blev det bostadsbrist och lägenhetens
värde ökade.
Men skolan som låg nära deras
lägenhet hade fått dåligt rykte för där gick också elever från ett område med
dåligt rykte. Området med det dåliga ryktet låg dock på behörigt avstånd från
området där Eva bodde.
”Tack och lov”, sa Evas mamma.
”Annars hade vi behövt ha vakter här. Borde man inte få RUT-avdrag för vakter,
för resten?”
Eva och hennes föräldrar
valde att hon skulle gå i samma skola som Göran. Evas mamma tackade nu Gud för
det fria skolvalet; hon röstade på Kristdemokraterna.
I området med det dåliga ryktet
bodde Jamina och Bengt. Bengts mamma jobbade inom hemtjänsten och hjälpte
gamla. I ett bra samhälle skulle det varit ett bra jobb att ta hand om
människor som råkat bli gamla. Men Bengts mamma hade dåligt betalt och låg
status, och hon var dessutom änka och det gick inte att klara sig själv och
Bengt på ett jobb. Bengt märkte förstås att de inte hade det lika gott ställt
som de flesta andra, och började dela ut reklam och gratistidningar. Men så
blev hans mamma sjuk och för att samhället skulle kunna sänka skatten rejält
för bland andra Evas mamma och pappa måste någon betala. Det blev Bengts mamma
och andra sjuka; sjukpenningen för den redan fattige reducerades till ett
dåligt skämt. Bengt kom med i ett gäng. Han hade svårt att solidarisera sig med
ett samhälle som bara jävlades och Bengt blev kriminell. Det kan faktiskt bli
så.
Jamina då? Hon kämpar på, men
det är kärvt. Särskilt kärvt är det sedan hennes pappa hängde sig. Görans pappa
Lars är nationalekonom och tycker att många som är utan jobb ska ha ”enkla
jobb”. Ett problem är att det är svårt att hitta ”enkla jobb”. Jamina och
hennes mamma städar. De har fyra jobb på två. Det är inga enkla jobb, precis.
Hennes pappa var ingenjör. Han
hade kört taxi, men fått sluta. Han sökte många jobb men fick inget. En kväll
var Görans pappa Lars på TV och sa att de som var längst från arbetsmarknaden
borde ha ”enkla jobb” som att packa när hans fru handlat på ICA.
Jaminas pappa pekade på rutan
och han sa:
”Det har ju han! Han har redan
det enkla jobbet, det kan väl inte vara så svårt att stå där och säga att vi
ska stora skillnader! Det vore ett svårt jobb om han sa hur vi ska få små
skillnader.”
Sen gick han och hängde sig. Han
misstänkte att han inte skulle få något enkelt jobb; det allra enklaste var ju
upptaget av Görans pappa.
Samtidigt tog Görans pappa ett
glas Konjak. I morgon hade han träff med några partiledare. Han hyste gott hopp
om att de skulle komma fram till några sätt att minska de lägsta lönerna.