Dags igen

Tiden går otäckt fort. Åter är det dags att fundera kring julen.

Det är julkväll här i Nord

Det syns ljus

I många hus

Granen grön

I stugan står

Utan lön

Dock många går

Mycket mat

På många fat

Ingen mat

På andra fat

Det är julkväll här i nord

Mönster

Det verkar finnas ett trist mönster. Ta två nyheter igår. Ett: tågförarna är nu så få att antalet övertidstimmar slår nya rekord. Två: på ambulanserna jobbar sjukvårdspersonalen så långa pass att de knappt kan hålla sig vakna. 

Gemensamt i båda fallen är naturligtvis trafiksäkerheten. Och i det andra fallet blir man oroad över patientsäkerheten. 

Gemensamt är givetvis också att man är för få.

Samtidigt rapporteras att företag som gör miljarder i vinst varslar och sparkar personal. Anpassar organisationen är ett uttryck jag hört. ”Slimmar” den heter det också. Ofta sägs det att analytikerna väntat sig högre vinst, vilket gör att aktiekursen faller och då gäller det att snabbt ”slimma” organisationen så att aktiekursen går upp igen så att ägarna är nöjda. 

Lönernas andel av överskotten sjunker (fast Högsta Ledningen höjer sina löner rejält), vinsternas ökar.

Funderingar: Hur går det med forskning och utveckling när organisationer ”slimmas” in absurdum?

OCH: pensionsfondernas pengar ligger på börsen. De pengarna håller förstås kurserna uppe, och för att vi ska få någotsånär hyggliga pensioner, måste avkastningen vara bra. En hög vinst som tillfredsställer de ansiktslösa analytikerna ger en bra pension, alltså.

Ett problem är förstås arbetslösheten; när såväl privata som gemensamma organisationer ”slimmas” blir det färre jobb. Och alltfler får ha mobilen under kudden för att snabbt kunna ta de timmar som arbetsgivaren erbjuder den dagen.

Nog fan kan man se ett trist mönster.

Att ta tempen

Idag är det mindre än en vecka kvar av november, och en månad till julafton. Också hösten går så fort att den enligt vår gamla indelning av tre månader per årstid, ska gå över i vinter om sex dagar. 

Men man undrar: var i vårt land som är nästan 200 mil långt hittade man en gång i tiden den plats där varje årstid bestod av tre månader?

Så där rigid kan man inte vara, säger en väderintresserad, tre månader per årstid är bara ett ungefärligt mått; i verkligheten har man ett kvantitativt mått för varje årstid. Mest känt är väl det för sommar; plus 10 grader under ungefär en vecka.  

Att man har ett rent kvantitativt mått för årstider är lätt att förstå; att mäta en årstids kvalitet är svårt. Men att vi envisas med att mäta våra liv på Jorden med det kvantitativa måttet BNP är obegripligt; redan i gymnasiet skakade vi på huvudet åt ett mått som blir ”bättre” av trafikolyckor. Och som idag ger större sopberg och höjd temperatur ju ”bättre” det blir. Det måttet verkar ”mossigt”.

Att jubla över stigande BNP medan temperaturen når nya höjder verkar inte så genomtänkt. Om man uttrycker sig snällt.

Plast

EU funderar på att se till att vi ska använda färre plastpåsar. Det verkar vettigt. Vissa plastpåsar är nog en av många produkter som mänskligheten kan klara sig utan. Medlemsländer ska ta rejält betalt för påsarna eller minska användningen med 80 % på 5 år.

Men Christoffer Fjellner (M), EU-parlamentariker, sa nyss på radio att problemet inte är att det finns plastpåsar, utan att de hamnar i naturen! Men så länge det finns plastpåsar hamnar de nog i naturen.

Å andra sidan tror ju många på Marknadens självläkande kraft.

Men Marknaden behöver nog medicin i form av regleringar.

Det insåg till exempel Renault-chefen Louis Schweizer som sa följande (apropå företag som ville släppa marknadskrafterna helt fria):

”Det är som att släppa in räven i hönshuset. Hönorna gillar det inte. Men det är heller inte bra för räven. Först blir han överviktig – sen svälter han ihjäl.”

Han insåg att fritt fram för marknadskrafterna kan slå tillbaka. Hårt

Det inser nog inte herr Fjellner (M) 

Ge mig hellre en glad amatör

Jag tänkte på Tage Danielsson igår. På hans sång Ge mig hellre en glad amatör. 

Det var TV5:s fotbollsexpert som gav associationen när Sverige spelade mot Montenegro. Sverige fick ett tursamt mål efter 9 minuter; sen hade man inte så många anfall. 

Det hade däremot Montenegro. De hade till exempel sju hörnor, de flesta farliga. Sverige hade en, ofarlig. Bäst i Sverige var Isaksson, målvakten; han gjorde några svettiga räddningar.

Men enligt experten kontrollerade Sverige matchen. 

Det gjorde man dock inte. På en straff kvitterade Montenegro. Feldömd enligt experten. Tveksam kanske, men herregud: det var ju bortamatch!

Det blev 1-1, trots att Sverige enligt experten kontrollerade matchen. Men inte fan man kan kontrollera en match när det står 1-0! Och motståndarna har mycket boll!

Sen tänkte jag på experterna som ansåg att Södra Europa skulle banta sig ur Krisen genom att skära ner. Det var inte så bra tänkt av de experterna och andra experter har nu kommit fram till att det inte är rätt medicin att banta.

Det kunde den som inte är expert räkna ut med en kroppsdel på bakre delen av kroppen.

Man måste nog vara expert för att inte förstå vilken jag menar.

Lägsta löner för höga?

En högavlönad Generaldirektör sa: Sverige har för höga lägstalöner!

En stilla reflektion är att de som har de lägsta lönerna knappast håller med. Däremot torde många hålla med om att vi har för höga högstalöner. Bland annat för en del Generaldirektörer.

Lönernas andel av företagens överskott har stadigt minskat för vanliga anställda i 40 år. Under samma tid har ledningarnas löner ökat rejält och vinsternas andel blivit allt större, och klyftorna i samhället har ökat. 
Det är ju inte så bra; det blir inget bra samhälle när klyftorna blir stora.

Därför vore det fel om ovan nämnde Generaldirektör skulle få den lön han är värd: så låga lägstalöner ska vi verkligen inte ha.  

Köra eller backa?

Jag minns att socialdemokraterna en gång i tiden hade en valslogan som löd ”Arbete åt alla”.  

Det har man inte längre. 

I stället säger man att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU om 6 år. Konkurrensen är inte mördande har man kanske tänkt. Till exempel går ju inte södra Europa som tåget. 

Nu kan man vitsa till det och säga att här i Sverige är det många tåg som inte går alls. Framför allt går de inte på vintern.

Den som tror att vi kan åstadkomma en hygglig framtid, borde kanske tänka att vi nu behöver göra ganska stora investeringar för att få uppleva denna hyggliga framtid. Inte minst på energiområdet; välstånd kräver ju energi.

Och nu är det billigt att satsa; en inte alltför djärv gissning är att lägre kostnader för arbetslösheten och högre skatteintäkter när människor arbetar, med råge betalar räntan nu när det är billigt att låna. Det blir säkert en slant över, så att man kan börja amortera om man vill. 

Men då bör man först tänka på att vi har en så låg statsskuld att det är obegripligt att det tjatas om en-procentmålet och att alla satsningar ska betalas krona-för-krona.

Om alla länder tror att det är rätt metod att spara nu, måste man ställa frågan: hur fan får man fart på hjulen om alla sparar? 

Tyskland verkar nu ha förstått att det är läge att investera dvs se framåt.

Vi i Sverige behöver satsa rejält på t ex solenergi (det blir lönsamt på sikt; den finns där utan att man behöver gräva efter den), bostäder, järnväg, skola, vård, omsorg. Och så vidare.

Ska man sänka arbetslösheten behöver man nog damma av gamle Keynes och satsa. Klimatsmart, förstås. 

Och slänga alla sparprofeter över bord. Det går fan inte att backa in i framtiden!

PS Idag 11 nov. på fm är det en himmel utan moln. Och solen värmer! DS

Det lackar....

Det lackar mot jul. Jag gissar att detta uttryck kom sig av att man förr satte ett sigill av lack på julklappar för att inga barn skulle kunna öppna dem i smyg före själva julafton. 

Dock kan jag inte minnas att jag någonsin såg lack på julklapp; det borde jag ha gjort om det varit det, för det var ingen trängsel under granen på den tiden.

Numera lackar det mot jul tidigare än förr. Det är nog för att vi nu köper så många klappar att det måste lacka i god tid före julafton om vi ska hinna handla alla klappar. Det förstår man ju, eftersom tid blivit en bristvara (tänk att också tiden blivit en vara!)

Den som vill spara tid kan handla på Nätet. Då kan man få ihop livspusslet; det tycks numera vara svårt att få ihop det lilla privata pusslet. För att pusslet ska gå ihop har man bestämt att ge bidrag till den som har råd att låta någon annan sköta tråkiga sysslor, typ städning. 

Man undrar om det är ett bra sätt att använda skattepengar när vi har: Bostadsbrist. Tåg som inte går så bra och en skola som heller inte går bra. Och så vidare. 

Och så det stora livspusslet: Att barn och barnbarn ska känna igen det klot vi lämnar efter oss.

Det sägs att det lackar på.

Läge

Jag funderar över människor som tror att vi behöver mindre av politik. Om de funderat på vad vi i så fall ska ha mera av.

Och några har funderat: mera Marknad, mera kapitalism svarar de.

Men precis som Sovjetkommunismen misslyckades, har också den otillräckligt reglerade kapitalismen/marknadsekonomin misslyckats. Åtminstone om man tycker att det här lilla klotet ska vara detsamma (eller bättre) för kommande generationer. Eller att fördelningen mellan fattiga och rika inte ska vara grotesk.

Nu har ännu en rapport om människans stora klimatfiasko presenterats. Självklart krävs det tuffa politiska beslut om vi ska nå en åtminstone hedersam förlust: vi ligger fan i mig illa till!
Trist.