Effektivitet - vad är det? Egentligen.

Nyss såg jag en örn högt upp i skyn. Den steg allt högre och jag tänkte på Ikaros.
Han och hans far, den mångkunnige Daidalos flydde ur fångenskap med hjälp av vingar som Daidalos tillverkat och fäst med bivax på deras kroppar. Men Ikaros flög i ungdomligt övermod för högt och kom för nära solen, och bivaxet smälte och han störtade som ett JAS-plan.
Ikaros förstod inte hur varm solen är. Nu vet vi att värmen från den kan omvandlas till energi till och med här i norr. Men det statliga energibolaget Vattenfall har varit försiktigt och inte satsat så mycket på solen.
Mindre försiktig har man varit på andra områden, och gjort en urusel affär och köpt ett holländskt bolag till ett sanslöst överpris. (Jag har ju skrivit om eländet tidigare.) De nuvarande ministrarna hukar och skyller nu på Maud Olofsson som var näringsminister den gången. Det var hon förvisso, men inget kan få mig att tro att hon inte informerade Borg och Reinfeldt, Björklund och Hägglund när staten skulle göra en affär på 90 miljarder.
Vi väljer politiker för att de ska ta ansvar, inte för att de ska huka och skylla ifrån sig på avgångna kollegor. Att använda ordet ynkligt är närmast en underdrift.
Och frågor dyker upp: är det verkligen vettigt att en minoritetsregering kan göra så här stora utlandsaffärer? Borde det inte krävas till exempel två-tredjedels riksdagsmajoritet? Då bör ju chansen öka något att åtminstone någon ledamot larmar om dumheterna.
Att Vattenfall inte satsat mer på det förnybara beror förstås på att ägaren (staten och dess styresmän dvs ytterst regeringen) inte givit tydliga direktiv om det. Det förefaller som om man varit nöjd med att Vattenfall under flera år dragit in pengar till staten.
I stället för att använda Vattenfall till att ställa om energiproduktionen till något mera hållbart och säkert, tycks Vattenfall betraktas som vilket privat aktiebolag som helst. Ett aktiebolags huvuduppgift är ju att tjäna pengar till ägarna. Om någon trodde något annat.
Och sen Penningen tog över oss har ordet effektivitet trängt sig in i centrum och nu är vi så effektiva att stora företag lämnar rapport varje kvartal.
Det är ju ofta.
Om man betänker att Jorden är 4,5 MILJARDER år gammal. 

Bom! Krasch!

Idag är det tjugo år sedan ett JAS-plan kraschade i Stockholm. Jag vill minnas att det var Vattenfestival. Det var i alla fall ett arrangemang som lockade massor av folk. Någon hade kommit på att det hela kunde kryddas med en uppvisning av JAS.

Att få stå och glo upp i skyn var naturligtvis precis vad alla önskade.

Men JAS flög inte så bra. I alla fall inte så länge. Planet kraschade, som sagt. Lyckligtvis skadades ingen och en stilla önskan är att det inte blir fler uppvisningar. Det kanske till och med arrangörer av så kallade events begriper.

Nu är JAS på tapeten igen. Det gäller ännu en muthistoria; Sydafrika. Och enligt media har flera länder mutats för att köpa JAS.

Jag vet inte om det är sant, men detta tror jag mig förstå; ett plan som inte flyger så bra är nog inte så lätt att sälja.

Att Sverige vill sälja krigsvapen borde betyda att det tillverkas mer vapen än det svenska försvaret anser sig behöva. Här blandas saker ihop; krigsvapen tillverkas inte av försvarsskäl utan av arbetsmarknadsskäl. Tillverkningen ger ju jobb. Och BNP stiger.

Och jubel hörs från alla med den gammaldags uppfattningen att en ständigt ökande BNP är måttet på att det står bra till på vår Jord. Men tack och lov tycks allt fler förstå att pengar inte är ett mål utan ett medel. Kanske blir det slut på räknenissarnas diktatur?

Ty allas vårt problem är inte kortsiktigt ekonomiskt (kortsiktig ekonomiskt tänkande är det dock!). Det stora hotet mot oss är befolkningsökningen och att vi därmed blir allt fler som ska dela på den (av miljöförstöring delvis angripna) kaka som Jorden erbjuder.

Men som professor Georg Borgström (kanske den förste i Sverige som pekade på miljöförstöring som ett hot) lär ha sagt för cirka 60 år sen: Vi i Västerlandet tror att det står skrivet i stjärnorna att vi ska ha det bättre än alla andra.

Och en fråga pockar på: vad har hänt på 60 år?

Egentligen.