Varmt vatten och alger

Redan fredag igen och redan 1 augusti. I lördags badade jag för första gången på 5 år. Barnbarnet Marcus körde mig i rullstol på bryggan i Sandgärdsbadet i Gryt, och via en badstege tog jag mig i. Det var varmt i vattnet, kanske 24, och jag kan fortfarande simma. Utan hjälpmedel. Det betyder att jag tar mig fram bättre i vatten än på land.
Men nu är vattnet inte inbjudande, precis. Det har kommit alger i år igen. Ett par tum tjockt lager ligger på sina håll i skärgården. Så småningom försvinner algerna. Tror vi. Precis som vi för inte så längesen trodde att haven kunde svälja allt; bara ytan såg ren ut så ...Men algerna sjunker till botten och skapar döda bottnar och ger nya algblomningar och nya döda bottnar. De döda bottnarna i Östersjön motsvarar en yta stor som hela Danmark plus Skåne, Blekinge och Halland.
I Sverige skyller vi gärna på de andra länderna kring Östersjön. Men vi har genom åren bidragit rejält till nedsmutsningen. Och bidrar. Det fanns till exempel en flygskatt som regeringen tog bort 2006, Och en skatt på konstgödsel som togs bort.
Skälet att ta bort skatter som skyddar vår livsmiljö sägs ofta vara att man vill skapa tillväxt och jobb.

Och det blir tillväxt. Av koldioxid och alger med mera. Och på sikt blir det säkert jobb åt dom som i framtiden ska försöka sanera efter oss.

Skulder

Idag fick vi en kort skur och åska på avstånd, men det är ännu kruttorrt.

Och i morse hörde jag på P1 att Euroländernas samlade skuld är 9000 MILJARDER EURO! Det är belopp som man inte förstår.

Jag skulle vilja veta mer. Är det statsskulder? Eller räknar man också privatpersoners skulder? Nya bostadsbubblor? Har euron en framtid eller är det redan fullt i det blå skåpet? Räknar man in tillgångar, så att skillnaden mellan tillgångar och skulder är minus nio tusen miljarder euro?  Varför ställer inte journalister som arbetar med ekonomi följdfrågor? Förstår de inte att vi undrar? Eller förstår de inte så mycket att de kan ställa enkla frågor?

Man undrar vartåt det barkar.

Det finns en fråga till som alla bör ställa. Hur åstadkommer man ständig tillväxt på en planet som har ändliga resurser?

Svar till Nobelkommittén.

Hett värre

Nog finns det en märklig syn på sommarvärme i till exempel nyhetssändningarna på TV. Igår sa en nyhetsuppläsare ”Passa på och njut” när en meterolog just sagt att de kunde bli över 30 grader hett de närmaste dagarna. Jag satt och kände att vad jag än ska göra i veckan, så inte är det njuta. Jag tål helt enkelt inte hög värme; jag mår dåligt när temperaturen passerar 25.

Det blir torrt också när temperaturen är för hög under lång tid. Och det varnas för värmeåskväder. Det är inte så bra med åska när det är kruttorrt ute. Och hur ska det gå med svampen? Den växer inte i torkan och värmen.

Men på väderrapporten på radio i morse hade man tänkt till och varnade för hög värme, precis som man varnar för storm och höga flöden.

Nu finns det platser på Jorden som drabbas riktigt hårt av höga temperaturer och inte bara höga flöden utan till och med svåra översvämningar. Bland annat Australien. Där hade man en skatt på koldioxid under 2 år, men nu har den nya regeringen beslutat att ta bort den.  Premiärministern heter Tony Abbott, ledare för Australiens Liberal Party. Han är ledare för ett land som är väldigt beroende av kolkraft, trots att förutsättningarna att utnyttja sol och vind borde vara goda. Det har sagts om honom att han kommer att bli ihågkommen som en av de mest kortsynta människor som någonsin haft titeln premiärministern.

Ledare som Abbott kommer nog att se till att vi får rejäla värmeböljor också framöver, ty det som sker i Australien påverkar också oss.

Vi bor ju på samma klot; det enda vi har.

Oplatt fall

Oväntat och oförutspått kom moln in från havet och temperaturen sjönk till behagliga 20 grader. Vi bestämde att åka in till Valdemarsvik, bland annat ville jag till biblioteket och byta böcker. Men när vi var nästan klara att åka föll jag. Jag föll mot toalettdörren den här gången och som ofta när jag faller slog jag mig i vänster arm och axel. Det blev inget besök på biblioteket idag; mina ben ville inte. Jag var tvungen att lägga mig och jag blev löjligt självömkande och mindes en dikt av Ferlin; jag tror i alla fall jag mindes rätt

Inte ens en grå liten fågel

Som sjunger på grönan kvist

Det finns på den andra sidan

Och det tycker jag allt är trist

Inte ens en grå liten fågel

Och aldrig en björk som står vit

Men den vackraste dagen som sommaren ger

Har det hänt att jag längtat dit

Han skrev den på en kyrkogård i Dalarna. Där växte björkar och jag tror de slagit ut. Nog är det gripande rader

Men jag gjorde mig kvitt min självömkan och steg upp och satte mig vid datorn. Jag inbillar mig att jag har en del som väntar: en novellsamling har jag nästan klar och jag har ett embryo till roman.

Och barn och barnbarn.

Jag blir ofta uppgiven när jag ramlat. Jag förstår bara inte att benen inte vill! Men så går jag ut på altanen, och ser tomater på väg att bli röda, körsbär som blivit röda. Och smultron!

Och den vackraste dagen som sommaren ger är det hit jag längtar.

Morgon

Det är morgon och jag sitter på altanen. Trasten dominerar; den gör det morgon och kväll.  Kanske tycker de andra fåglarna som jag; att den sjunger vackrast. Och därför lyssnar och njuter. Nästan som det var i förrgår när Lars Palmgren i Sommar spelade Pavarottis hyllning till Caruso. Då stod tiden stilla.

Men nu hörs ett annat rytmiskt ljud; gångstavar som energiskt sätts i gruset, och nu ser jag Benny nere på vägen.  Han går i ur och skur, säkert en mil per dag. Precis som jag fick han diabetes typ 2, men han gav sig fan på att klara det utan medicin. Och gör det. Själv måste jag ta tabletter; jag kan ju knappt gå med rollator. Men jag trampar motionscykel och gör min krymplingsgymnastik regelbundet. En gör så gött en kan, som Ralf Edström sa.   

Och när Benny försvunnit hör jag knaster i gruset och det är Kristina på morgonpromenad, och sen hämtar Christer och Lasse sina tidningar. Christer och hans fru Agneta har för resten god smak, för de gillar min bok.

Så börjar bilar passera nere på vägen. Trasten tystnar; han kanske fattar att överdrivet bilåkande är ett hot mot honom och de andra smådjuren

Uran från öst

Nu kommer hotet från öster igen. Som alltid när militärerna behöver mer pengar. 
Man får vara glad att det inte finns något hot från väster. Då skulle de behöva ännu mer pengar, och inte minst ett ännu större antal JAS att använda i fredens namn. 
Det skulle nog bli dyrt. Kanske rent av som ett jobbskatteavdrag. Eller fem.

Inte sällan är de mest rabiata tillskyndarna av en stark och välutrustad militär också kärnkraftsanhängare.

Därför tycker jag att det kan vara på sin plats att upplysa om att JUST NU laddas reaktor 3 i Ringhals med uran från det ryska skandalbolaget Rosatom.

Då förstår man ju hotet från öster bättre.

Adress

http://www.gmlforlag.se/p/alla-bocker-sorterade-pa-titel/gatan-som-nastan-forsvann.html

Adressen till förlaget för den som vill beställa min bok. Många har gillat den. Därför lägger jag ut adressen igen. 

1954 och Alla Tiders

Kanske har ni märkt att det är VM i fotboll.

Kanske har ni också märkt att Sverige inte är med. Det tycker jag är trist, men vi är ett litet land så nog har vi gjort bra ifrån oss genom åren: trea 1950, tvåa 1958 och trea 1994. Dessutom kom ett lätt förstärkt ÅFF femma 1974.

Men en gång kunde vi ha vunnit.  Jag talar om 1954. Av någon anledning skulle våra proffs inte vara med. Gre-No-Li alltså Gren, Nordahl, Liedholm, Nacka, Jeppsson. Osv. Sverige kunde haft sitt bästa landslag någonsin 1954.  

Det är förstås svårt att ta ut ett Sveriges bästa lag genom tiderna, men här är ett försök:

Ravelli - Orvar Bergmark, Patrik Andersson, Björn Nordkvist – Bo Larsson, Henke, Liedholm – Brolin, Gunnar Nordahl, Zlatan.

Avbytare bl a Ronnie Hellström (mv), Gren. Ralf E, Nacka, Kindvall, Jeppsson, Hamrin, Thern, Julle, Roland Nilsson. Och jag kan inte låta bli att ha med Roger Magnusson; inte bara för att jag spelat ihop med denne briljante tekniker.