Någonting har hänt

Det är en del av en berättelse som ofta tränger sig på. Mitt minne är numera inte ens 90-procentigt; det är med andra ord meningslöst att försöka minnas vem som skrev. Och inte minns jag omständigheterna exakt, men jag gör den här scenen till en lördag på 50-talet; när de flesta vägar var belagda med grus och bilar inte gick så fort.

Två män står i ett vägkors. Det är sommar, det är torrt. De ser på håll ett dammoln som närmar sig snabbt. Så är molnet framme vid korset och passerar: det är en bil som kör 50, kanske 60, och en av männen säger:

”Fasligt vad en del har bråttom fast vi alla har samma mål. Kyrkogården.”

Nu lever vi längre och bilarna går fortare. (Men inte fort nog, tycks det: det flygs mycket. Och hur fan kan flyg vara billigare än tåg?)

Och de båda männen? Jag minns inte, och nu låter jag dem gå hem. Det är lördag, som sagt, och de slutade för veckan vid middagstid, som vid den här tiden var klockan tolv; mitt på dagen, alltså.

De tar en grogg sen, eller en kaffekask. Mitt i lugnet sitter de. I morgon är det söndag, deras lediga dag.

Ordet livspussel har ännu inte gjort entré.

Vad händer runt omkring? Egentligen.

Nyss tänkte jag på TV-teatern, den bildade många av oss lantisar som inte tog oss till Dramaten och andra berömda teatrar. Jag tänkte på en scen ur en pjäs som jag numera inte vet vare sig namn på, eller författare till (var det Slas?)

Alltnog. Det är ett hus på landet, ett äldre par, och hon säger: ”Du har blivit så konstig.”

Han: ”Det är inte jag, det är allt runt omkring.”

Jag tänkte att TV-teater vore inte så dumt nu när man blivit handikappad och inte är intresserad av Eurovisionsschlagern.

Och så tänkte jag på att polisen ska försvinna från mindre orter.

Och igår var det arbetsförmedlingar.

På många små orter finns det däremot många frisersalonger och kaféer. Och en äldre herre sa:

”En ort kan ju inte leva på frisörer och kaféer.”

Var det han som var konstig?

Eller allt runt omkring? 

Satsa!

Stefan Lövfén sa: Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020.
Magdalena Andersson la fram en stram budget, som förvisso återställer en del av den ökade ojämlikhet som alliansregimen skapat, men precis som företrädaren är hon snål med offensiva satsningar. Trots att det är nästan gratis att låna för att satsa på eftersatta områden (skola, omsorg, järnväg; för att nämna några) pratar hon om att det inte finns möjligheter. Precis som Borg talar hon om "krona för krona"; alla satsningar ska vara finansierade.
Men man kan låna billigt. Räntan för staten lär ligga på 1,2 %; lägre kommer man nog aldrig.
Lånar man 1 miljard blir räntan 12  miljoner; peanuts. Fast det blir snarare plus, för rätt investerad blir det jobb och lägre kostnad för arbetslöshet och högre skatteintäkter.
För övrigt har Tyskland, detta föredöme i EU, en statsskuld som är 80 % av BNP. Vi har 40 %. Dessutom har vi offentliga tillgångar på nästan 1000 miljarder. Vi har inga tomma lador.
Men efter Joakim von Borg tycks vi ha fått von Andersson.
Det blir nog svårt att spara sig till EU:s lägsta arbetslöshet

Så kan det gå

Tänk så här:

Du har 2 mål med politiken. Du ska sänka skatten och samtidigt ha goda statsfinanser. Det allra enklaste måste vara att ligga lågt med utgifterna. Eftersom andelen arbetslösa bara är 6-7 procent kan man spara där; mångdubbelt fler har ju fått lägre skatt så protesterna lär inte bli så höga. Och sjuka, de är ingen stark grupp; där kan man ta några kronor.

Om det trots allt blir gnöl: hänvisa till statsfinanserna; det går hem i de flesta stugor. Då kommer dessutom TV att ha någon bankekonom som ”expert” som säger att det är bra med goda statsfinanser (för staten måste ju ta förlusten vid nästa ”finanskris!)’

Men om det sparas så mycket på skolan att de rikas barn drabbas? Avdrag för läxhjälp! Genialt, förbanne mig!

Men när tågen inte går.

Och det blir bostadsbrist.

Och kris i vård och omsorg och annat gemensamt.

Då får andra ta över; mitt uppdrag är klart.

Och ingen fan rör skatten!

Bra, va? 

Tid

Man funderar över det här med tid. Det finns förvisso mycket att fundera över.

I morse var det till exempel en ny kvartalsrapport från nån bank. Föga överraskande hade det gått bra. Åtminstone för ägarna; det är ju så Ekonominyheter i Public Service presenteras. Hur det gått för oss kunder nämndes inte, men vi vet ju att vi ser till att det går bra genom att låna dyrt och låna ut billigt. Skillnaden mellan in- och utlåningsränta är närmast löjlig.

Men tiden alltså. Företag har numera kvartalsrapporter; det är nog en garanti för kortsiktigt tänkande. Vilken ledning vågar tänka långsiktigt när det är kvartalsrapporter som avgör om de ska ha jobbet kvar?

Det är nog inte så bra när sikten är för kort.

Å andra sidan: när det passar tänker man på lång (obegripligt lång) sikt. Till exempel det här med kärnbränsle. Där hävdar en del ”experter” att det kan förvaras säkert i 100000 år. Det är vad man kan kalla långsiktigt!

Men vad fan händer när det gått 100000 år?

Oktoberblues

Oktober 2013

Jag tänkte en dag i oktober:

Så lågt solen plötsligt står

Nyss var det tidig juni

Men nu blir det mörkt och kallt

Och snart blir det säkert vinter

Då kommer jag knappast ut

Att gå i snö med rollator

Klarar jag inte i år

Sent i mars 2014

Så gick det en vinter igen

Från köksfönstret såg jag den

Men det gick rätt hyggligt i Sotji

Och jag hörde en koltrast nyss

Nu är det vår igen

Och kanske sommar sen

Kanske en sommar igen

Ty jag hörde en koltrast nyss

Oktober 2014

Jo, det blev sommar igen

Och ljummen september sen

Jag hoppas jag ännu en gång

Får lyssna till trastens sång

Ur Minnen

Begga och Willy köpte moped

Röda; med namnet Rex på tanken

Jag tänkte nyss: hur hade de råd?

Men mindes sen att de jobbat från 14.

Det var 50-tal då; strax efter kriget

Och jag fick en cykel av märket Rex.

Det var 50-tal också när Begga dog

I en stentrapp i Småland nånstans

Jag minns att hans mor nästan alltid grät 

Sa: "När jag hör en moped
så tror jag det är Bengt.

Jag vet han var full
när han handlöst föll.

Det var jag som hade köpt ut.”

Minnen

Minnen

Minns du tiden av oskuld och tillit

då vi trodde att kurvorna bara kunde peka uppåt

Minns du?

Jag tänker på den ibland

Jag tvivlar på att den kommer åter

Fritt efter Paul Simon.

En gång när jag var sex eller sju

pinkade Begga i en snödriva

Vi som tittade på, storögda,

blev som livrädda

för han bara fortsatte pinka

”Jag var i Forsmark på bandy”,

sa han mitt i skvalet

”och har inte pinkat på hela dan.”

Efteråt gick ryktet att han pinkat i tio minuter.

Vi som var minst trodde det var sant: vi förstod inte tid.

Om man sagt hundratusen år, hade vi nog trott det.

Som jag sa: tid var något vi inte förstod.

Pris

År 2001 fick Sven-Göran Eriksson pris på fotbollsgalan för att han tog England till VM. England som väl sällan eller aldrig missat ett VM. Helt utan pris blev däremot Lagerbäck/Söderberg. De hade ju bara tagit lilla Sverige till VM.

Kanske kan man i år gottgöra åtminstone Lagerbäck, om det fortsätter gå bra för Island där han nu är tränare. Igår blev det 2-0 mot VM-trean Holland och efter 3 matcher har man 9 poäng och 8-0.

Oavsett hur det går i fortsättningen bör Lagerbäck uppmärksammas. Synd att man missade det när han var i Sverige.

Och i Sverige handlar debatten om överskottsmålet; ett mål som inte uppnåtts på åratal. Nu krigar regering och opposition om målet ska uppnås 2018 eller 2020.

Är det konstigt om folk vänder politiken ryggen? Eller proteströstar.

... som sågar så svetten lackar

Igår var det partiledardebatt igen. Den här gången i riksdagen. Jag varken såg den eller lyssnade, men kommentariatet i radio och TV var efteråt eniga om att det hela var en fortsättning av valrörelsen. Bortsett från att Reinfeldt avtackades och tydligen framstod som enastående. Tänk så bra den blir som slutar! (Ni har väl hört lovorden när någon går i pension.)

Jag är som ni förstått besviken på att det viktigaste vi har att förhålla oss till, Vårt Klot, knappt fick plats i valkampen. Några ören på bensinen och den dyra och farliga kärnkraften var allt som diskuterades. Och att höja bensinen var oansvarigt. Ansvarigt var däremot att öppna för mer bilkörning t ex via nya trafikleder. Någon ville t o m ha mer kärnkraft.

Man kan ju hoppas att det blir bättre med MP i regeringen.
Men otroligt nog får man slåss mot de verkliga bakåtsträvarna.
De där som sågar så att svetten lackar. På den gren de sitter på.

Nedskärningar och missnöje

Idag har jag hört 2 nyheter som gav tankar. Först hörde jag att polisstationer ersätts av servicekontor på mindre orter. Det är en omorganisation som leder till det. Jag har lärt mig att när en omorganisation leder till något som innehåller ordet service betyder det att det blir en försämring.

Det andra jag hörde var att ett antal skattekontor läggs ner. På mindre orter, förstås.

Det här är en del av ett sen länge pågående mönster; servicen på landet blir sämre, samtidigt som jobb försvinner. Det blir förstås arbetslöshet när det gemensamma skärs ner. När man skär på skattemyndigheterna har det f ö visat sig att man gör en usel affär; det ger lägre skatteintäkter. Och därmed sämre service och ännu färre jobb.

Det är naivt att tro att de enda jobb som är ”riktiga” är skattesubventionerade jobb inom städ och restaurang, samtidigt som det gemensamma skärs ner. Framför allt på småorter.

Det är nog en grund för missnöjesyttringar i t ex val.

Oktobersommar

Fick lite royalty för sålda böcker. Går in i den allmänna konkursen; förväntar mig inte att pensionärerna prioriteras av den här regeringen heller. De s. k. jobbskatteavdragen blir ju kvar och cementerar skillnaderna mellan den som jobbar och den som har pension.

Annars har vi indiansommar. Uttrycket lär komma från att indianerna i Amerika jagade bufflar på prärien när det blev varma höstdagar. Men här hemma har älgjakten just börjat. Längst i norr, där det inte är så varmt. Att man börjar i norr lär ha att göra med att det, före frystekniken, inte fick vara för varmt för köttet. Därför funderar man på om det inte var för varmt att jaga buffel under sommarvarma höstdagar?
Brittsommar (också varma höstdagar) har inte som en del tror med Storbritannien att göra, utan med Birgittas namnsdag den 7 oktober.
Därför lär varma höstdagar runt den 7:e kallas brittsommar.
Fast som vi ligger i och konsumerar och höjer temperaturen har vi väl snart Sylvestersommar. Visst är det han som har namnsdag på nyårsafton?