Bom! Krasch!

Idag är det tjugo år sedan ett JAS-plan kraschade i Stockholm. Jag vill minnas att det var Vattenfestival. Det var i alla fall ett arrangemang som lockade massor av folk. Någon hade kommit på att det hela kunde kryddas med en uppvisning av JAS.

Att få stå och glo upp i skyn var naturligtvis precis vad alla önskade.

Men JAS flög inte så bra. I alla fall inte så länge. Planet kraschade, som sagt. Lyckligtvis skadades ingen och en stilla önskan är att det inte blir fler uppvisningar. Det kanske till och med arrangörer av så kallade events begriper.

Nu är JAS på tapeten igen. Det gäller ännu en muthistoria; Sydafrika. Och enligt media har flera länder mutats för att köpa JAS.

Jag vet inte om det är sant, men detta tror jag mig förstå; ett plan som inte flyger så bra är nog inte så lätt att sälja.

Att Sverige vill sälja krigsvapen borde betyda att det tillverkas mer vapen än det svenska försvaret anser sig behöva. Här blandas saker ihop; krigsvapen tillverkas inte av försvarsskäl utan av arbetsmarknadsskäl. Tillverkningen ger ju jobb. Och BNP stiger.

Och jubel hörs från alla med den gammaldags uppfattningen att en ständigt ökande BNP är måttet på att det står bra till på vår Jord. Men tack och lov tycks allt fler förstå att pengar inte är ett mål utan ett medel. Kanske blir det slut på räknenissarnas diktatur?

Ty allas vårt problem är inte kortsiktigt ekonomiskt (kortsiktig ekonomiskt tänkande är det dock!). Det stora hotet mot oss är befolkningsökningen och att vi därmed blir allt fler som ska dela på den (av miljöförstöring delvis angripna) kaka som Jorden erbjuder.

Men som professor Georg Borgström (kanske den förste i Sverige som pekade på miljöförstöring som ett hot) lär ha sagt för cirka 60 år sen: Vi i Västerlandet tror att det står skrivet i stjärnorna att vi ska ha det bättre än alla andra.

Och en fråga pockar på: vad har hänt på 60 år?

Egentligen.