September

Det är den 2 september och sol och nästan vindstilla. Nyss satt jag ute i solen och tänkte. Jag tänkte bland annat på att det pågår en valrörelse, där lärarlönerna hamnat i fokus. Alla partier vill höja deras löner och man undrar vad det politikerstyrda SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, sysslat med. 

Eller: varför ingen från centralt politiskt hål reagerat på att lönerna vid en internationell jämförelse åkt kana år efter år. Men nu ska det satsas!

Man undrar stilla vad andra grupper säger. Till exempel sjuksköterskorna som kan åka till Norge och få mycket bättre betalt. 

Det finns de som hävdar att de stora skattesänkningar som regeringen genomfört, gjorts för att hålla tillbaka lönerna. För att öka landets konkurrenskraft. Då har man nog bitit sig i svansen., och får kanske säga som uppfinnaren i Lorry när sjuksköterskorna åker till Norge: ”Tänkte inte på det.”

Men framför allt tänkte jag på vilken liten plats framtiden tar. Mot bättre vetande hävdar statsministern att vi minskat våra utsläpp av koldioxid med 20 % sen 1990. Framför allt tack vare bättre teknik. Men räknar man i konsumtion (som måste vara det enda sättet att räkna) har vi ökat med 15 % pga att mycket tillverkas i till exempel Asien och transporteras hit. Där vi konsumerar.

Och många reser mer med det billiga flyget. Och när någon föreslår en blygsam skatt på flygbränsle tappar ”de ansvarsfulla” koncepterna och får förslaget att framstå som ett gigantiskt hot mot svensk ekonomi. Ack ja.

Det är trist med den låsning i blockpolitik som uppstått. Den förhindrar konstruktiva lösningar. Vi bor ju ALLA på planeten Jorden och borde ha intresse av att göra något åt den krissituation som vår överkonsumtion satt oss i.

I Sverige konsumerar vi tre jordklot per år.

Ska man döma av årets valrörelse är vi snart uppe i fyra