Till sist

Jag lägger ner nu. Händerna vill inte riktigt. Och eftersom antalet läsare sjunkit vill nog inte huvudet heller. Jag slutar med en gammal indian; ni har kanske hört vad han en gång sa, men det tål upprepning.

När vi huggit ner det sista trädet, förgiftat den sista floden och ätit den sista fisken. Då upptäcker vi att det inte går att äta pengar.

Ungefär så.

Och i indianens anda måste man glädjas åt att Sverige rätat på ryggen och inte ska sälja vapen till ett land som halshögg tre människor igår. Som sagt: det går inte att äta pengar.

Jag sparar händer och huvud till min nästa bok. Den kommer snart. Tippar jag.

Ha det bra.

Eljest

Gubben Marklund som bodde i samma kåk som mormor kom norrifrån; det hör man nästan på namnet. Om Lotten och Lilly sa han:

”Jag tror båda två är lite eljest.”

Då hörde man på dialekten att han var från norr och hos oss sa man inte att någon var lite eljest. Utom mormor, men hon hade lärt sig av Marklund, tror jag. Mormor sa en gång:

”Det är synd om Lilly, hon är lite eljest och kunde inte lära sig läsa.” Lilly var Lottens dotter, 40-45 år. Mormor hade lärt oss vad eljest betydde norrut.

Sen var det den där gången då Lotten och Lilly var hos mormor på kaffe, och Börje i 25:an dök upp. Börje var 12 år och stor för sin ålder.

”Du var mig en stor en. Du kunde gifta dig med Lilly, så att hon får känna en dolme.”

Hon visade med underarmen vad hon menade. Börje flydde.

Det var sista gången de var hos mormor. Jag frågade om dem en gång.

”De kom till ett särskilt hem” sa mormor. ”För alla som är lite eljest.”

Vinst hur och för vem

Nu har den privata delen av vår ekonomi nått såna höjder att bankerna slipper att betala ränta till oss sparare! Om vi fick ränta skulle deras överskott bli mycket mindre; de tjänar ju huvuddelen av sina pengar på att låna ut dyrt och låna in billigt. 

Om vi fick ränta skulle alltså resultatet bli sämre, och då skulle Ledningen för banken inte få så många miljoner i bonus.

Gud ske lov för Ledningen betalar vi också avgifter för att vara kunder hos bankerna; dessa kan de ju alltid falla tillbaka på (läs: höja) om bonusen hotas. 

Avgifterna är inte kattskit; de ökar resultatet (och bonusarna) rejält. Och utdelningen till ägarna är allt annat än kattskit. Fast kattskit är kanske vad det borde vara.

Byt bank, säger några. Problemet är att villkoren av någon anledning är i stort sett lika. Och de är inte så bra för en kund.

På t ex ICA får man en kupong med ett pengavärde beroende på hur mycket man handlat. Vi får hoppas att de inte följer bankerna; då skulle det stå minus på kupongen.

En banks huvuduppgift är väl att förvalta en sparares pengar, inte att tjäna en massa pengar på kundens/spararens bekostnad. Fan vet om en institution som en bank ska vara ”vinstdrivande” när det som genererar vinsten är att man pungslår sina sparare. Fundera på det! Gärna utan förutfattade meningar.    

Det är ju inte så längesen det kostade oss skattepengar för att flera banker inte skulle gå i konkurs för att de sköttes uselt.

För att travestera Shakespeare: Något är ruttet i Sverige