"Herre. du ålade oss att föröka oss, uppfylla jorden och lägga den under oss. Vi har gjort som du befallde, vi har uppfyllt jorden. Den svämmar över av oss.
Vad vill du att vi ska göra nu?"
Den jag citerar är Jonas Gardell. Som sann ateist gillar jag förstås innehållet. Om Gud finns, varför drar han sig undan när det bränns? Och bränns gör det. Kanske ännu mera än när han gömde sig förr. En han gömde sig för var Hitler. Var var han då?
Jag plockar ur minet några ord av Stig Claessons amerikanske brevvän, Kurt Vonnegut: Skål för Gud Fader Allsmäktig, den lataste killen i stan.
Tänk: när vi var barn hörde vi om primitiva folk som dyrkade solen. Vi skrattade åt deras okunskap. Men vi kom och civiliserade dem och lärde dem tro på Gud. Och i Guds släptåg kom Penningen; civilisationens slutliga bevis. Men trots Penningen svalt folk. Eller var det på grund av? Men vi visste ju att de svältande hade chansen. Det gällde bara att sträva på. Som vi i den rika världen gjort. Henrik Tikkanen uttryckte vår barnatro: "Kapitalismens bärande tanke är att alla kan tillhöra det fåtal som har det bra."
Men vi förstod nog inte vad han sa.
Så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar