På en bild från 2009 ser man Lars Josefsson och Öystein Löseth uppställda framför kameran. De ler och håller sina tummar
i luften. De ser mer än nöjda ut. Man förstår att de tycker att de just gjort
något bra. Kanske tänker de att deras skyhöga lön och bonus nu blir ännu högre.
Vattenfall har just en jätteaffär och köpt Nuon.
Holländarna som blivit av med Nuon är inte med på bilden. De
är nog storskrattande på väg till banken. När Maud Olofsson några år senare
vägrar komma till KU förstår de henne: det går ju inte att förklara en så dålig
affär.
Någon funderar så här: var den rent av så usel att man kan
tala om förskingring? Och vad är det för land där finansministern läser om en
jätteaffär i tidningen? Det förstår man ju att den figuren blev bortröstad.
Men trots att affären bestämdes över finansministerns huvud,
får han ett välbetalt uppdrag. Konstigt. Och Maud Olofsson har välbetalda
uppdrag. Och Lars Josefsson får ett stort avgångsvederlag.
Fy fan! Får man lust att utropa.
Det var ju våra pengar som försvann!
Eller som man kunde läsa i Svenska Dagbladet:
"Det kanske är det tydligaste värdeförstörande arvet från Alliansregeringen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar