Det hade varit
begravning av Tim Grip på lördagen och det var söndagskväll då Jan Andersson kom
in på Hotellets bakficka och satte sig vid bordet där Kocken Larsson satt,
ensam med en öl och ett uppochnervänt glas.
”För Tim”, förklarade
han glaset. ”Icke närvarande vänner, du vet.”
”Jag trodde vi skulle
ses på begravningen, vi var inte många där”, sa Jan.
”Det trodde jag
också, men det blev force majeure. Eller vad fan det heter.”
Och Kocken berättade:
Jag hade förstås
tänkt gå på begravningen, men jag hade varken kostym eller vit skjorta, och så
råkade jag träffa Willy Ballert här på Hotellet i torsdags och vi är ungefär
lika stora och när jag sa att jag inte hade några kläder till begravningen sa
han:
”Lugn bara Kocken,
det ordnar Willy Ballert lätt som en plätt!”
Jag skulle få låna av
honom, både kostym och skjorta, och vi bestämde att jag skulle komma hem till
honom på fredag eftermiddag och prova och hämta kläderna.
”Fast prova är
egentligen onödigt, du kan garanterat ha kostymen”, sa han.
För säkerhets skull
provade jag i alla fall, och både kostymen och skjortan satt perfekt, och så sa
jag: ”Du ska väl ha betalt för lånet”, och tog fram en hela Renat. Och, ja du
känner ju Ballert; efter några groggar var brännvinet slut och då sa han: ”Du
tror väl inte att jag sitter här naken en fredag!” och så tog han fram en hela
Explorer.
Och hur det nu var;
vodkan gick också åt, och jag måste ha drabbats av en smärre fylla för jag
somnade till, och när jag vaknade var det mörkt och jag hörde Ballert och han
sa: ”Ditt Svin!”
Jag tror han hade
hämtat en granne för de var två som bar mig till ett badkar och en röst som jag
inte kände igen sa: ”Fy fan, vad fanns det i hans mage!” Och så sa Ballert:
”Och kostymen är min och den lär jag inte kunna ha mer!”
I alla fall hade de
fått ner mig i badkaret och någon, troligen Ballert, duschade mig och det
luktade skit. Men på något sätt kom jag ur både kostym, skjorta, kalsonger och
strumpor, och jag duschades ren. Jag kom upp ur badkaret och fick låna en
badrock och Ballert sa: ”Fan tar dig om du skiter ner den här också!”
Hur det nu var, så
kom jag hem och då var det redan lördag morgon och torghandlarna höll på att
lägga upp varor när jag gick över torget. Jag sov hela lördagen och när jag
vaknade var begravningen över för länge sen.
Så här sitter jag nu
och det minsta jag kan göra är att hedra Tim med ett uppochnervänt glas. Och
jag är skyldig Ballert en kostym och en vit skjorta. Plus kalsongerna och
strumporna som jag lånade i går morse.
Nu vet du varför jag
missade begravningen.
Jan fick in en öl och
de skålade för Tim.