En gång på 50-talet, firade familjen Andersson jul hos släktingar i Arboga. De åkte för första och enda gången tåg tillsammans.
”Vi ska åke snälltåg
sen”, glittrade Morsan när de klev på rälsbussen i Hallmansberg.
Hon hade hört att
snäll kom från tyskans schnell och att det betydde fort och när de bytte tåg i
Stan sa hon:
”Nu Jan och Ulf ä dä snälltåg
resten utå vägen! Dä kommer å gå unnan fort!”
Men inte fan gick det
fort och Farsan var måttligt imponerad.
”Nog fan ä dä ett
snällt tåg som stanner ve varenda förbannade mjölkpall”, sa han efter ett
tjugotal stopp.
De kom fram i alla
fall, även om Jan på senare år funderade på varför de bytte tåg i Tillberga, en
bra bit norr om Arboga; de kom ju söderifrån. Men då undrade han inte; det var
bara spännande att se exotiska orter som Kolbäck och Dingtuna.
Farsan hade köpt biljetterna
av den rutinerade men lite nervöse - det måste sägas - järnvägstjänstemannen
Kalle Jonsson.
”Jag går å köper
biljettera, dä ä säkrast”, hade han sagt.
Kalle hade med flinka
händer slagit i sina tjocka tabeller och Farsan hade fått en rejäl bunt biljetter.
Kalle hade önskat honom God Jul och Trevlig Resa.
Julen gick. Jan var
tomte. Uffe trodde ännu på tomten, men när Jan kom in sa han besviket: ”Jan.”
Det var sista julen Uffe trodde på tomten. Sen var det hemresa.
”Fan vet hur vi åkte”
sa Jan senare. ”Troligen är mitt minne av Krylbo fel, för det ligger ju lika
långt norr om Arboga som Norsholm ligger söder om. Att jag nämner just Norsholm
beror på att vi efter några timmars strapatser klev av där. Stationshuset var
släckt och låst; inte en enda käft såg man till.”
”Ä du säker på att vi
ska byte här, Sture?” sa Morsan när de stått i mörkret och frusit en stund.
”Dä står dä ju för
fan på biljettera”, fräste Farsan och gick fram och ryckte i dörren till
väntrummet igen. Men den var fortfarande låst
”Dä hade kanske vatt
bättre å byte i Stan”, sa Morsan någon timma senare.
Jan och Uffe frös så
de skakade nu. Farsan grymtade.
Så kom i alla fall en
man och låste upp.
”Jag hörde att det
stod folk här utanför”, sa han.
”Dä djävla tåget ä
försenat”, sa Farsan.
”Vilket tåg?” sa
mannen.
Farsan visade
biljetterna.
”Det där tåget går
bara på vardagar och idag är det visserligen onsdag, men det är ju annandagen,
helgdag alltså.”
De satt och väntade i
den iskalla väntsalen i tre timmar. Sen gick en rälsbuss till Hallmansberg.
Några år senare la man ner sträckan.
”Inte en da för
tidit”, sa Farsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar