I morse föll jag när jag satt i soffan och skulle ta på mig en tröja. Jag föll ner på golvet och på vägen slog jag emot soffbordet och ett glas vatten på bordet föll också, och vattnet rann ner på mig där jag låg mellan soffan och bordet. Glasögonen satt lite snett men de höll, och inte heller slog jag mig nämnvärt. Alltid något, sa han som kom till Åmål.
Men sen har jag märkt att benen inte är på topp idag. Kort sagt: jag har svårt att gå, men jag har tack och lov min rollator, och är därför inte helt fast vid sängen. (Soffan undviker jag för närvarande, ha ha.)
När jag så småningom åt frukost hörde jag på radio en idrottskvinna som vunnit i någon idrott. Hon var SJUKT glad över vinsten, som var SJUKT bra. Det är långt ifrån första gången jag hört en ung människa använda detta märkliga uttryck. Att det är språkligt undermåligt får man i dessa dagar försöka stå ut med; de flesta har ju lärt sig det nya språk där till exempel nedskärningar och andra försämringar kallas besparingar. Det är nog ingen vidare lärdom.
Men jag undrar hur vårt uppväxande släkte lärt sig att en framgång kan vara SJUKT bra.
Som 65-åring med en kronisk sjukdom har jag dagar då tillvaron fungerar hyggligt och dagar då det är mindre hyggligt.
Men det är aldrig SJUKT bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar