Jag sa att
jag skulle damma av min lilla juldikt när vi närmade oss jul. Jag gör det nu
med att hänvisa till inlägget Tidig Juldikt, 18 september. Tiden går fort.
Här är det
för övrigt trist. Min vänstra fot är plötsligt svullen och öm, och den som i vanliga
fall måste ha rollator för att kunna gå är chanslös när en fot strejkar. Har ni
sett någon hoppa på ett ben bakom en rollator? Jag sa igår till hustrun att jag
nog borde bli skolpolitiker så svårt som det är för mig att ”sätta ner foten”.
Just
nu väntar jag på telefonssamtal från vårdcentralen; jag tar mig inte dit för
egen maskin och de har pratat om hembesök. Hembesök av jourläkare var vanliga
på 60-talet. Har jag berättat att jag kvällen innan jag gifte mig hade hög
feber och fick besök, och medicin, av läkaren Peter Ravelli? Jodå; han var far
till tvillingarna Tomas och Andreas. Det var i Åtvidaberg, och tar jag inte
helt fel växte en annan landslagsmålvakt upp i ”Sockna”, Tomas Wernersson.
Tänka sig! Och apropå ÅFF: bekymret nu är mittbackar. Hallingströms skada plus Mobergs
och Tom Petterssons övergångar till andra klubbar kan bli problem.
Nu ringde
vårdcentralen. Jag får hembesök av läkare klockan 15.00. Håll tummarna för mig
och min vänstra fot.
(”Min vänstra
fot” är en film om irländske författaren och konstnären Christy Browns liv. Han
föddes cp-skadad och skrev och målade med den enda kroppsdel han kunde
bemästra, vänstra foten. Kanonrulle med Daniel Day-Lewis.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar