Oplatt fall

Oväntat och oförutspått kom moln in från havet och temperaturen sjönk till behagliga 20 grader. Vi bestämde att åka in till Valdemarsvik, bland annat ville jag till biblioteket och byta böcker. Men när vi var nästan klara att åka föll jag. Jag föll mot toalettdörren den här gången och som ofta när jag faller slog jag mig i vänster arm och axel. Det blev inget besök på biblioteket idag; mina ben ville inte. Jag var tvungen att lägga mig och jag blev löjligt självömkande och mindes en dikt av Ferlin; jag tror i alla fall jag mindes rätt

Inte ens en grå liten fågel

Som sjunger på grönan kvist

Det finns på den andra sidan

Och det tycker jag allt är trist

Inte ens en grå liten fågel

Och aldrig en björk som står vit

Men den vackraste dagen som sommaren ger

Har det hänt att jag längtat dit

Han skrev den på en kyrkogård i Dalarna. Där växte björkar och jag tror de slagit ut. Nog är det gripande rader

Men jag gjorde mig kvitt min självömkan och steg upp och satte mig vid datorn. Jag inbillar mig att jag har en del som väntar: en novellsamling har jag nästan klar och jag har ett embryo till roman.

Och barn och barnbarn.

Jag blir ofta uppgiven när jag ramlat. Jag förstår bara inte att benen inte vill! Men så går jag ut på altanen, och ser tomater på väg att bli röda, körsbär som blivit röda. Och smultron!

Och den vackraste dagen som sommaren ger är det hit jag längtar.