Mönster

Det verkar finnas ett trist mönster. Ta två nyheter igår. Ett: tågförarna är nu så få att antalet övertidstimmar slår nya rekord. Två: på ambulanserna jobbar sjukvårdspersonalen så långa pass att de knappt kan hålla sig vakna. 

Gemensamt i båda fallen är naturligtvis trafiksäkerheten. Och i det andra fallet blir man oroad över patientsäkerheten. 

Gemensamt är givetvis också att man är för få.

Samtidigt rapporteras att företag som gör miljarder i vinst varslar och sparkar personal. Anpassar organisationen är ett uttryck jag hört. ”Slimmar” den heter det också. Ofta sägs det att analytikerna väntat sig högre vinst, vilket gör att aktiekursen faller och då gäller det att snabbt ”slimma” organisationen så att aktiekursen går upp igen så att ägarna är nöjda. 

Lönernas andel av överskotten sjunker (fast Högsta Ledningen höjer sina löner rejält), vinsternas ökar.

Funderingar: Hur går det med forskning och utveckling när organisationer ”slimmas” in absurdum?

OCH: pensionsfondernas pengar ligger på börsen. De pengarna håller förstås kurserna uppe, och för att vi ska få någotsånär hyggliga pensioner, måste avkastningen vara bra. En hög vinst som tillfredsställer de ansiktslösa analytikerna ger en bra pension, alltså.

Ett problem är förstås arbetslösheten; när såväl privata som gemensamma organisationer ”slimmas” blir det färre jobb. Och alltfler får ha mobilen under kudden för att snabbt kunna ta de timmar som arbetsgivaren erbjuder den dagen.

Nog fan kan man se ett trist mönster.