Det lackar....

Det lackar mot jul. Jag gissar att detta uttryck kom sig av att man förr satte ett sigill av lack på julklappar för att inga barn skulle kunna öppna dem i smyg före själva julafton. 

Dock kan jag inte minnas att jag någonsin såg lack på julklapp; det borde jag ha gjort om det varit det, för det var ingen trängsel under granen på den tiden.

Numera lackar det mot jul tidigare än förr. Det är nog för att vi nu köper så många klappar att det måste lacka i god tid före julafton om vi ska hinna handla alla klappar. Det förstår man ju, eftersom tid blivit en bristvara (tänk att också tiden blivit en vara!)

Den som vill spara tid kan handla på Nätet. Då kan man få ihop livspusslet; det tycks numera vara svårt att få ihop det lilla privata pusslet. För att pusslet ska gå ihop har man bestämt att ge bidrag till den som har råd att låta någon annan sköta tråkiga sysslor, typ städning. 

Man undrar om det är ett bra sätt att använda skattepengar när vi har: Bostadsbrist. Tåg som inte går så bra och en skola som heller inte går bra. Och så vidare. 

Och så det stora livspusslet: Att barn och barnbarn ska känna igen det klot vi lämnar efter oss.

Det sägs att det lackar på.