Idag har jag varit på sjukhuset här i stan. På
Neurologen. Tyvärr var beskedet att det inte finns någon medicin i sikte för
oss med diagnosen atypisk Parkinson.
Positivt var att förloppet hittills gått
ovanligt sakta; jag kan ju gå hjälpligt, med rollator. Och hur många sitter inte
i rullstol! Jag såg flera.
Och vid entrén satt en kvinna med en mugg. Det enda
jag hade att lägga i hennes mugg var en ynka femma; man har inte så mycket kontanter
i dessa VISA-tider. (Som tycks vara allt annat än visa tider.)
Varför jag la pengar i hennes mugg?
Därför att jag tror att
den som sitter i timmar på marken i gråkylan inte gör det för att det är kul. Eller för att lura oss.
Lurade blir däremot
många som köper som tokar nu till jul. Och tror att de gör något bra, för de
har hört att de därmed får hjulen att snurra.
Men tänk om det är fel
hjul som snurrar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar