Decembersol

Om ett par timmar kommer dagen att blåna; av skymningen, kylan och snön på marken. Men ännu lyser solen. Jag ser ut genom fönstret, och på gångvägen utanför ligger ännu lite nysnö. Lite som sagt; en gående kan lätt ta sig fram. Till och med en cyklande. Det är värre att dra en rollator i snön. Jag vet; jag försökte igår.

Så det blir att stanna inne. Ett handikapp begränsar också upplevelserna. Trist.

Men jag inbillar mig att tankeförmågan vässas. I morse läste jag ett par kapitel i en bok av Göran Tunström och flera gånger sänkte jag boken och läste om, helt enkelt för att det som stod där var så satans bra och jag ville låta det sjunka in ordentligt. På äldre dar har jag lärt mig läsa.

Berättelsen börjar på en ö i Grekland. Det står inte vilken, men jag vet att det är Hydra. Trots att jag inte är särskilt berest har jag varit där. Två gånger till och med. Och mycket hastigt skildras en bröllopsfest. Ett antal namn på gäster räknas upp och i uppräkningen finns namnet Leonard från Montreal. Och jag ler för det är Leonard Cohen.
Tunström och Cohen blev vänner när de bodde på Hydra. Leonard Cohen skrev sin roman ”Älsklingsleken”. Jag minns inte vilken bok Tunström skrev, men det torde ha varit ”Maskrosbollen” eller ”Prästungen”. Jag skulle naturligtvis kunna slå upp det, men överlåter det åt er. Ni vet vad Slas brukade säga: ”Gud vare med er, själv har jag inte tid.”
Den bok jag nu läser är ”De heliga geograferna”. Jag ska läsa den som en bra bok bör läsas. Långsamt.
Det bör jag hinna.