Tänk så här:
Du har 2 mål med politiken. Du ska sänka skatten och
samtidigt ha goda statsfinanser. Det allra enklaste måste vara att ligga lågt
med utgifterna. Eftersom andelen arbetslösa bara är 6-7 procent kan man spara
där; mångdubbelt fler har ju fått lägre skatt så protesterna lär inte bli så
höga. Och sjuka, de är ingen stark grupp; där kan man ta några kronor.
Om det trots allt blir gnöl: hänvisa till statsfinanserna;
det går hem i de flesta stugor. Då kommer dessutom TV att ha någon bankekonom
som ”expert” som säger att det är bra med goda statsfinanser (för staten måste
ju ta förlusten vid nästa ”finanskris!)’
Men om det sparas så mycket på skolan att de rikas
barn drabbas? Avdrag för läxhjälp! Genialt, förbanne mig!
Men när tågen inte går.
Och det blir bostadsbrist.
Och kris i vård och omsorg och annat gemensamt.
Då får andra ta över; mitt uppdrag är klart.
Och ingen fan rör skatten!
Bra, va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar