Tid

Man funderar över det här med tid. Det finns förvisso mycket att fundera över.

I morse var det till exempel en ny kvartalsrapport från nån bank. Föga överraskande hade det gått bra. Åtminstone för ägarna; det är ju så Ekonominyheter i Public Service presenteras. Hur det gått för oss kunder nämndes inte, men vi vet ju att vi ser till att det går bra genom att låna dyrt och låna ut billigt. Skillnaden mellan in- och utlåningsränta är närmast löjlig.

Men tiden alltså. Företag har numera kvartalsrapporter; det är nog en garanti för kortsiktigt tänkande. Vilken ledning vågar tänka långsiktigt när det är kvartalsrapporter som avgör om de ska ha jobbet kvar?

Det är nog inte så bra när sikten är för kort.

Å andra sidan: när det passar tänker man på lång (obegripligt lång) sikt. Till exempel det här med kärnbränsle. Där hävdar en del ”experter” att det kan förvaras säkert i 100000 år. Det är vad man kan kalla långsiktigt!

Men vad fan händer när det gått 100000 år?