1976 hade
Sverige det dåliga omdömet att ge Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels minne, till Milton Friedman. Det var för resten samma år som USA fyllde 200 år. Att han prisades har fått konsekvenser som inte är så
bra för majoriteten av världen.
(För resten
är ekonomi politik och inte vetenskap; apropå prisets namn)
När han fick
priset hade han varit rådgivare åt mörkblå politiker som Nixon och Barry
Goldwater, och efter priset blev han rådgivare åt Reagan och påverkade bl a
Thatcher. Konservativa krafter hävdade att de båda sistnämnda räddade USAs
respektive Englands ekonomi. När man ser hur det är i de länderna idag är det
bara att säga: Bevare oss för sån ”räddning”!
Friedmans
honnörsord var avregleringar och privatiseringar, och politikerna i många
länder har trott på det och fattat beslut som skapat stora klyftor. Också i
länder som tack vare stor gemensam sektor minskat klyftorna, gjorde man helt om
och följde Friedmans nyliberala teorier.
Sverige är
tyvärr ett av de bästa exemplen. Trist.
Ingen kan
väl tycka att det är bra att 1 % av befolkningen äger lika mycket som oss andra
ihop (Utom de 1 procenten och deras ynkliga svans.) Om någon annan tycker det,
är det bara att ta på sig struten och ta plats i hörnet. Och stå där och
fundera på vad som är bra med en så märklig fördelning.
En gång i
tiden hade vi rösträtt efter förmögenhet; medborgarrätt hette pengar.
Vilket
framsteg att det inte är så längre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar