Jag tänker ofta på min gamle vän Roland Danielsson. Han var fruktad målvakt i vårt korplag som han döpte till De Röda Djäfvlarna. Han var fruktad därför att han vid utboxningar kunde träffa motspelarna i stället för bollen. Inte heller vi medspelare gick säkra.
Roland var arbetargrabb i den betydelse ordet hade förr, och han fick sin bildning och utbildning på folkhögskola.
Och bildad var han: första gången han träffade Pär Hallström, länsarbetsdirektör i Östergötland, frågade han om Pär var släkt med sin namne, Akademiens gamle ständige sekreterare. De var släkt; men hur många vet att Akademien haft en ständig sekreterare som hette Pär Hallström?
Roland arbetade inom Arbetsmarknadsverket och pensionerades som avdelningsdirektör på dåvarande AMS. Jag kommer alltid att förknippa honom med orden: ”Det blir mycket bättre när människor samarbetar i stället för att konkurrera.” De är så tydliga i sin enkelhet.
Härom året blev Roland sjuk. Han hade fått en elak cancer; en av många sjukdomar som beror på att delarna i kroppen inte samarbetar som de borde, utan konkurrerar.
Ibland övergår konkurrensen i rent krig; då dör man. Det gjorde Roland.
Jag tror att han nu är i målvakternas himmel. Om några forwards förirrar sig dit får de se upp för hans utboxningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar