"Konjak"

Nyss var det tisdag förmiddag och ett antal friska pensionärer arbetade med bland annat underhåll här i området. Jag satt vid mitt skrivbord och hade vädringsfönstret på glänt och nedanför stod två alerta 75-åringar och pratade.
”Var är Majoren idag?”, sa den ene.
”Sjuk”, sa den andre.
”Vilket dråpslag”, sa den förste och så skrattade båda.
Jag drog på munnen. Jag visste vad de och alla andra visste: att Majoren trodde att han var arbetsledare och precis som i sitt så kallade arbetsliv mest stod och  pekade utan att åstadkomma så värst mycket. Vilket nog var tur. Om man tänker efter.
”Fast det är det där med konjaken, förstås. Han bjuder ju på konjak efter varje arbetsdag.”
” Konjak! Det är inte konjak!”
”Men jag har sett flaskan. Det är Grönstedts!”
Det hördes ett fnysande. ”Så du vet inte?”
”Vet vadå?”
”Att han har en gammal konjaksbutelj som han fyller med Eau-de-vie. Eau-de-vie lär vara försvarets nya, hemliga vapen: man ställer några flaskor där fienden drar fram. Och efter tre små glas är fienden så sjuka att man kan ta vapnen direkt ur deras händer! För resten ska jag hem till Majoren med några papper. Du ska inte med? Han kanske bjuder på konjak!"
"Jag hinner nog inte, jag har lite att styra med hemma."
"Jag anade nästan det."