Spaning eller Kanske bör vi se upp.

Fredageftermiddagar mellan 15.03 och 15.45 bör man lyssna på ”Spanarna” i P1. Programledare är Ingvar Storm. Han är som en riktigt bra fotbollsdomare; märks inte så mycket och gör nästan allt rätt. Framför allt TV vimlar numera av programledare som skulle behöva prya ett par år hos honom.

Igår var det en toppuppsättning: Göran Everdal, Jonas Hallberg och den mångbegåvade Sissela Kyle. Herrarna får stå tillbaka nu; hennes spaning gav mest tankar. Den handlade om framtidsmeriter. Ja, ni känner väl till flugan ”coaching”. Det coachas om jobb, karriär, lön, välbefinnande och fan och hans moster.

De framtida meriterna kommer bäst till pass när det gäller att få ett jobb eller att själv förhandla sin lön. Då gäller det att tiga om den självkännedom som man kanske har, det vill säga att man inte är perfekt, och i stället tala om hur bra man är eller kommer att bli.

Det är nog särskilt bra att dra på rejält om det gäller den egna lönen, för om en medarbetare säger sig vara nästan Tarzan spiller det förstås över på chefen, som ju basar över denne Tarzan och rimligen bör vara Tarzan i kvadrat.  Då går det nog bra i den individuella förhandlingen.

Det har ju blivit så att facken abdikerat från gemensamma lösningar och satsa-på-dig-själv slagit igenom också hos dem. De hävdar att det är för att de måste hänga med i tiden, men jag är inte säker på att vår tid är så bra att bara hänga med i.

I sin spaning hänvisade Sissela Kyle till en krönika i Aftonbladet av Fredrik Virtanen, ”Vi är inga särskilt lyckliga cirkusapor” som bland annat handlar om lönesamtal. En annan läsvärd krönika av Virtanen är ”Vi jobbar skiten av oss eller får inte jobba alls.”

Lyssna på ”Spanarna” och läs Virtanens krönikor! 
De finns på nätet och till och med jag hittade dem.