Men vad händer med Nationens tillgångar?

Den 6 juni. Nationaldag. Förr var det Svenska Flaggans dag och kungen delade ut flaggor till nya svenska medborgare. Det gör han väl fortfarande? 

Nationalismen har i alla fall blivit mera framträdande sen vi fick nationaldag. För en del har den blivit så stark att de anser att nya svenska medborgare inte är svenskar, därför att de råkat födas i ett land som inte sällan är sämre lottat än Sverige, och tvingats fly hit. Och alltså varit här så länge att de nu är svenskar och bor och verkar här i landet.

Verkar här i vårt land kan också utländska gruvbolag göra; de är välkomna hit för att tjäna pengar på att bryta våra mineraler. Sen kan de dra härifrån med alla pengarna. Utom två promille av vinsten som ska användas för att återställa vårt lands mark. Det verkar inte vara någon Einstein som kommit fram till två promille, precis. (I t ex Australien får bolagen betala 30 PROCENT.)  

Nu tycks tanken vara att medan gruvbolagen är här och får ta vårt lands mineraltillgångar, så ger det ett antal jobb i glesbygd. Men så småningom har bolagen tagit vad de behöver och kvar står Sverige med sina sår i marken. Kanske ger det några sketna jobb när man ska försöka återställa det bolagen åstadkom när de fick ta en värdefull bit av vårt land. Men det är som att pissa på sig: det ger en kort värme.

Alltnog. Igår läste jag några av Stig Dagermans dagsedlar. Inga jämförelser, men jag skrev själv en liten dagsedel nyss.     

I Sverige kan ett bolag bryta

Ett mineral inunder landets yta

Till återställningen vi alla ”sala”

ty bolag slipper att betala

Nej, inte riktigt

Det är viktigt

De står för noll punkt två promille

Och skrattar ”Borg, han är en hyvens kille!”