Tjaden

Det var sol men kallt i morse. Om nu 11 grader är kallt. Dagarna före midsommar är det nog det; åtminstone när det inte når mer än 13 flera timmar senare. 

Men ute händer saker. Där är prästkragar och tjärblomster i full blom, kart på körsbärsträd och blåbärsris och på berget står fjällbruden, och visst sjöng väl den rockande samen, Sven-Gösta Jonsson, om en fjällbrud i blom? 

Annars hade han en, för den tiden, monsterhit med Vid foten av fjället. Den började så: här Jag är lapp … Sen staplade han fördomar om samer på varann. De är först nu jag undrar: drev han med oss?

Alltnog. Fjällbruden står vit och vit har en huvudroll i följande sanna berättelse:

Mina morbröder Hans och Timon var på väg in i Valdemasvik med sin båt Kvadden, och min morbror Henry satt på gräset på Grännäs, badplatsen för Valdemarsviksborna. Henry var f ö öknamnad efter Tjaden i Remarques roman om 1:a världskiget, På västfronten intet nytt. Öknamnet fick han av arbetskamrater på Lundbergs Läderfabrik. Jobbarna ägde bildning. Ibland misstänker jag att bildningen sjunkit i takt med att utbildningen ökat

Förra året sanerades Viken (kanske) efter Lundbergs. För dyra pengar. En del sa att det inget kostade; ”det är EU-pengar.” Som om det vore gratis att vara med i EU!

Men nu till slutet av historien. Tjaden hade vinkat förgäves och när han träffade de andra sa han: ”Såg ni mig inte på Grännäs? 

Hans:”Åh fan, var det du, vi trodde det var en vit trädgårdsmöbel!”