Juni och
sommarmånad igen. Tyvärr är jag sämre än för ett år sen, och det är klart att
man funderar en del på den här jävla sjukdomen. Jag märker det så tydligt här
på landet; det är på något vis lättare här att jämföra med hur det var i fjol. Till
exempel ser jag det på de allt kortare sträckor som jag kan gå. (Om sanningen
ska fram: jag kan inte gå alls utan rollator.)
Nåja. Jag
har gett ut en bok (Se mitt inlägg Bok 8 april) och håller på med 2 till. Flera
som läst min första tycker den är bra; det gläder mig. Det är ju bra att man lämnar något efter sig.
(För resten:
om ni inte köpt boken finns en länk i ovan nämnda inlägg!)
Nåväl. På
förmiddagen for vi in till Valdemarsvik och jag drack en cappuccino på mitt stamfik
Lilla Blå, där jag som vanligt kollade in folklivet. Men ännu har inte
sommarruschen börjat; endast ett fåtal rörde sig längs Storgatan. Om några
veckor blir det annorlunda.
Och nog har
mycket ändrats. Där jag sitter låg en gång Hotellet som figurerar i åtminstone
en Stieg-Trenter-deckare. Och lite längre bort gjorde polisen razzia för cirka
60 år sen; en liten gatstump var tillfälligt enkelriktad och där stod de och bötfällde
cyklister som cyklade den väg som de brukade.
Ett par av mina morbröder och min
far åkte fast och fick böta. Jag tror det var 15 kronor. 15 kronor var mycket i
början på 50-talet. Idag prioriterar inte polisen cyklister som kör mot en
tillfälligt enkelriktad gatstump. De har viktigare saker för sig. Som att
bevaka att alla får demonstrera, oavsett vilka det är.
Håhå ja ja. Sverige
är nog lätt att ta över för mörka krafter. Det tycks krattas som fan i manegen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar