Utanförskap

Innan jag gick i pension var jag långtidssjukskriven på halvtid. Den som är långtidssjukskriven är enligt det politiska språk som uppstod 2000-talet en del av Utanförskapet. På förmiddagarna jobbade jag och var väl då en i Innanförskapet, men på eftermiddagarna skiftade jag skepnad och gick över till Utanförskapet. 

Att jag gick över till Utanförskapet märkte jag framförallt den 25:e varje månad. Då märkte jag att sjukersättningen stod stilla, eftersom jag ”slagit i taket”. Jag upptäckte också att jag betalade högre skatt när jag befann mig i Utanförskapet. Tanken bakom denna märklighet var väl att den som var i Utanförskap skulle bli frisk om han fick det sämre ekonomiskt.

Nu är jag pensionär och tillhör inte Utanförskapet. Men jag betalar också nu mera i skatt än den som jobbar, förstås.

Jag tittar just nu ut över Östersjön och det slår mig att den är en långtidssjukskriven som bara blir sämre.

Kan havet bli en del av Utanförskapet? När vi borde kämpa för att det ska bli bättre gör vi tvärtom; visst är det märkligt? 

Ännu märkligare är att så många betraktar kortsiktiga beslut som kloka. De borde fundera på Tage Danielssons ord: Utan tvivel är man inte klok.