Vad är "riktig"?

I morse diskuterades det nyaste betygssystemet på radio. Forskare och elever verkade inte tycka att det är så bra. Själv har jag ingen uppfattning om det är bra eller dåligt. Utom att det tycks vara svårt att hitta ett system som är bra.

Betyg ska mäta kunskap. Men som jag minns min skoltid hade de en tendens att betygsätta hela människan som bra eller dålig. Jag hade flera lärare som mobbade ”dåliga” elever. Värst var en gymnastiklärare. Han hade klara fascistoida drag; vi var rädda för honom och skrattade med när han mobbade en mörkhårig, överviktig pojke som hette – Rosenberg. Jag skäms när jag tänker på när vi skulle ha mästerskap inomhus och grenarna var höjdhopp och stående längd och vi skrattade när den fan sa: ”Rosenberg ska vara med i höjd, han har klarat 1.30. Nä visst ja, det var i längd.”  (Kvallängd var 2,70, tror jag)

Och i vuxenlivet finns en bedrövlig tendens att betygsätta människor som lönsamma eller inte. Det mest bedrövliga man kan höra är Sverigedemokraterna som sätter prislapp på människor som tvingats fly från krig och förtryck. Nästan hela finansieringen av deras förslag bygger på att vi inte tar emot invandrare. Den som räknat skulle f ö inte få godkänt i matte.

I arbetslivet betygsätts både människor och jobb; politiker talar om ”riktiga” jobb. Det förefaller som om de med ”riktiga” jobb menar till exempel jobb med provisionslön på ett Call-center medan ett jobb som arbetsförmedlingen subventionerar på en förening inte är riktigt. På grund av subventionen. Dock tycks jobb då staten subventionerar med RUT-avdrag vara ett ”riktigt” jobb. Man blir lite förvirrad av detta märkliga språkbruk.

Kanske är det dags för en del politiker att pröva ett riktigt jobb?