Supervalens tid

Det är supervalår 2014: det har ni väl hört? Val till riksdagen och val till det alltmer fjärran EU. Två val. Jag tycker inte att det är så mycket, trots att jag är pensionär och vardagen har en tendens att köra ihop sig just för pensionärer. Ni vet apoteket på tisdag och … Men vänta nu!
Det finns ju flera apotek att välja mellan. Men det har det ju å andra sidan alltid funnits, och man går som tidigare till det apotek som ligger närmast. Problemet är att sedan man fick valfrihet och kunde välja mellan flera ägare, har apoteken sällan alla mediciner hemma Det tycks mig som om lönsamhetskraven inskränker lagret. Åtminstone när det gäller mediciner.
Däremot har man ett rejält sortiment skönhetskrämer. Men eftersom ett apotek långt ifrån alltid har den medicin man behöver på lager, får man gå dit en gång till. Om man kan gå skapligt, vill säga. För mig som går allt annat än skapligt blir det kämpigt: jag behöver ta hjälp.
Jag kan förstås ringa och beställa den medicin som är ett måste för att min sjukdom ska hållas någorlunda i schack; då behöver jag bara gå en gång till det apotek som ligger närmast. Ibland tar det förstås en stund att komma fram per telefon. Ni vet väl hur det är när man har plats 65 i kön och räkningen stannat av.
Men jag har varit på andra ägares apotek än det som ligger närmast. Sortimentet av medicin är nog detsamma. Det vill säga man har inte den medicin jag behöver på lager. Också skönhetskrämerna förefaller vara desamma. Och lika många.
Det påstås i alla fall att vi fått större valfrihet när det nu är flera som äger apoteken. Fan tro´t. Men det är förstås flera som tjänar pengar på att många av oss är så sjuka att vi måste ha medicin.

Att välja under supervalåret är inte särskilt svårt för de flesta av oss. Antingen väljer vi något av regeringspartierna om vi tycker att de gjort något bra, eller också något av oppositionspartierna. Men jag hoppas att så få som möjligt röstar på herrarna i SD.
Betydligt svårare har det varit att välja mellan alla hundra förvaltare i PPM-systemet. (Heter det väl?) Där har valfriheten antagit såna proportioner att den eliminerats. Så kan det gå när man släpper det alltför ”fritt” för förvaltare att tjäna pengar på oss.
Ett svårare val än det vid valurnan, ställs också de inför som måste välja när de ska flytta till ett äldreboende; om det finns plats. Då slåss ”aktörerna” om våra skattepengar.
Och jag måste förstås nämna det fria skolvalet. Det är fritt för en del. Men inte för alla. Vad det betyder i slutändan får var och en försöka räkna ut. Räknat ut det bra har nog alla kapitalister som nu kan tjäna pengar utan att behöva riskera något, eftersom det är skattepengar som ”riskeras”. Medan vi som ofrivilligt fått ta risken står och tittar på. Och elever drabbas när skolor läggs ner.
Och resultaten i skolan talar sitt tydliga språk.
Det är då som man börjar tänka på att verklig frihet måste vara något annat än bara frihet att tjäna pengar, och att den blandekonomi man tror på kunde blandas bättre.