Jag tyckte det såg mörkt ut i början av januari. Ja,
inte bara att solen var så långt borta, utan för att formen verkade långt,
långt borta för våra längdåkare.
Jag var så pessimistisk att jag fruktade ett
nytt 1976, då ett brons genom Benny Södergren på 5-milen var allt vi fick med.
Jag trodde att Charlotte Kalla var vår enda medaljchans. Hon har redan tagit en
medalj.
Och Hellner en. Jag förstod att han främst skulle tampas med ryssar,
norrmän och Cologna (se mitt inlägg Holmen-Kollen i går). Jag fick rätt: på
upploppet åkte han ifrån en ryss och en norrman men blev frånåkt av Cologna.
2
silver de 2 första dagarna; det får oss att jubla. Norge har skrapat ihop 2 guld,
1 silver och 3 Brons. Med dem är det lönlöst att tampas. En norrman ville att
jag skulle tippa hur många medaljer de får. Jag sa ett 50-tal norska medaljer:
återstår 44. Fan vet om jag inte får rätt, men skidskyttedamernas miss igår är betänksam.
Sverige
får inte ett 50-tal medaljer. Men kanske ett drygt 10-tal. Fast idag blir vi
nog utan. Norge plockar nog på. Världens bäste idrottsman alla kategorier, Ole
Einar Björndalen, 40 år, kan ta en ny medalj. Och Emil Hegle kan ta en. (I
skidskytte om nån inte fattar)
Men
som sagt: nu tror jag mera på det än för en månad sen. I morgon är det sprint.
2011 vann Hellner. Och vi har en Emil, vi också. Men Norge har Petter! Med flera. Och
ryssarna har hemmaplan.
För övrigt slog ÅFF Snoka med 3-1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar