Statistik

Detta skrevs för ca 2 år sen men publiceras nu igen på förekommen anledning

Det som kom att kallas Fahlströms Genidrag var helt enkelt att hans kontor registrerat om de arbetssökande. Tack vare att räknenissarna förfinat statistiken kunde arbetsförmedlarna nu välja mellan ett otal kategorier när de registrerade en arbetslös. 
Den kreative Fahlström hade upptäckt att arbetslösa som registrerades i kategorierna Senare Placering eller Under Utredning nu inte räknades som arbetslösa. Med några knapptryck tömde Fahlström kategorin Helt Arbetslösa och de som nyss varit arbetslösa var nu Under Utredning eller föremål för Senare Placering. Svårare var det inte att avskaffa arbetslösheten i kommunen. 
En grupp arbetslösa, som inte hade en aning om att de nu enligt alla statistikens regler inte var arbetslösa utan föremål för Senare Placering, blev förbannade när de läste Bladen och stegade upp på arbetsförmedlingen och krävde jobb. ”Nu när alla i kommunen tydligen har jobb” sa de smått aggressivt.

Fahlström var dock förberedd och hade kommit överens med kommunen om att han, det vill säga arbetsförmedlingen, det vill säga skattebetalarna, skulle betala full kostnad för ett antal beredskapsjobb. Så alla som dök upp erbjöds jobb.

”Och ingen kan väl säga annat än att de fick en Senare Placering, eller hur”, flinade Fahlströms biträdande chef och högra hand, den totalt cyniske Max Fundin.

Kommunen skulle för resten få ett saftigt Anordnarbidrag för de extra kostnader det innebar att få viktigt arbete utfört av de tidigare arbetslösa. Och eftersom dessa skulle betala mera i skatt till kommunen nu när de hade jobb, samtidigt som kommunens kostnader för socialbidrag skulle minska rejält, hade kommunalrådet flera anledningar att gnugga händerna.

”I sanning en vinna-vinna situation”, sa Fahlström när han och kommunalrådet satt på den senares rum och åt tårta på skattebetalarnas bekostnad.

Givetvis spred det sig snabbt på den lilla orten att alla som krävt jobb också fått det, och de arbetslösa som var mindre intresserade av jobb höll sig på säkert avstånd från förmedlingen. De flesta sjukskrev sig och blev helt avförda. Därmed var de definitivt inte arbetssökande och naturligtvis inte officiellt arbetslösa. Också de som missade en besökstid avfördes samma dag och om de dök upp igen fördes de in i kategorin Under utredning och var inte heller de officiellt arbetslösa längre. Att de gick omkring utan jobb i det lilla samhället, precis som tidigare, spelade ingen statistisk roll. 

Alla var nöjda. Till exempel Finkel Antonsson när han en morgon knäppte upp dagens första öl, tittade ut över snölandskapet och sa till sin vän Janne Flaggpunsch på andra sidan köksbordet:

”Fan vad det är skönt att inte vara arbetslös längre!”