Gymnastik för krymplingar

På Parkinsongymnastiken sitter vi under halva passet på stolar. I våras var ledarna väldigt måna om att jag, och bara jag i gruppen på sju, skulle ha en stol med armstöd. ”Det här är din stol, Christer!” ropade de när jag med hjälp av min rollator hasade mig in.
Under testerna i deras gym hade det nog inte varit svårt att se att balansen inte var min starkaste sida, och de var förstås rädda för att jag skulle falla av en stol utan armstöd. Men det var lite svårt att göra alla moment på "min" stol; jag slog armbågarna i armstöden nästan hela tiden.
Andra halvan av passen ska vi stå upp. Det vill säga de tre som kan; vi andra får utföra den stående gymnastiken sittande. Det går bättre med både den sittande och den stående gymnastiken nu i höst, för nu slipper jag stolen med armstöd. Det har ju varit sommaruppehåll och de har kanske glömt att jag måste ha den.
Alltnog. Det är musik till vår gymnastik: Bruce Springsteen, Lars Winnerbäck, Roffe Wikström sjunger Ferlin och så vidare.
Och vad sägs om den här övergången som nog skulle platsa lätt i P 4: Nils Ferlin är ju från Filipstad och alltså värmlänning. En annan värmlänning är vissångaren Gunde Johansson. Han är mest känd för Torparvisa som vi här hör med värmlänningarna Sven-Ingvars.
Om inte sjukdomen gett sig på mitt tal och fått mig att sluddra, kanske jag skulle ha en framtid som radiopratare.
Torparvisa med Sven-Ingvars är alltså en av de låtar som spelas. Den skevs för 65 år sen och jag tror att den var en underfundig protest mot bland annat det nyligen avslutade kriget. Hör versen:
Tocka ordning dä ä uti världa nu,
dä grunnar ja`mycket på.
För di slåss å sen jobber di värre än sju,
dä dära ä svårt å förstå.
Som ni förstår tar jag till mig det där ”å sen jobber di värre än sju”.
Jag har för mig att det på socialdemokratiska expeditioner fanns en tavla där arbetare demonstrerade för 8 timmars arbetsdag.
Det var ett krav vid sekelskiftet. Det förra, alltså; mellan 1800- och 1900-tal.
Idag kallar sig de två största partierna arbetarpartier. De demonstrerar minsann inte för sänkt arbetstid. I stället säger de att vi ska jobba mer. Samtidigt som arbetslösheten ökar, framför allt för ungdomen. Och vi blir fler och fler.
Det är något som inte stämmer, Stefan och Fredrik!
Arbetstiden, kanske?