I övningsstudion

Regissören suckar tungt efter 11:e tagningen. Det gick inte bra den här gången heller.
Jan: Men skärpning nu Göran! Det där lilla kan väl inte va så svårt.
Göran: Det är just det. Att det är så lite. Jag har ju lovat …
Annie: Du har åtminstone fått lite. Men vad ska jag säga!
Jan: Ja, Göran, vad ska hon säga? Som knappt fick nånting.
Göran: Varför ska Fredrik äta valfläsket först jämt, det blir ju knappt svålen kvar till oss!
Jan: För att han är större än oss tre ihop, förstås. Kom igen nu!’
Göran: Jag har så svårt att ljuga, i söndagsskolan lärde vi oss…
Jan: Apropå skolan, ja. Jag fick inte mycket jag heller, men i TV lät det som om jag fick en hel del. Hade du tittat då hade du förstått att politik är det möjligas konst. Det gäller för oss att koka soppa på en spik. Kom igen nu, Göran! Jag förstår att det inte är lätt, men ge järnet!
Regissören: Hägglund. Tolvte tagningen.
Göran (i TV-bild): För våra pensionärer sänker vi skatten med en hundralapp. Framför allt för de sämst ställda pensionärerna blir det ett värdefullt tillskott, som mildrar effekten av att bromsen i pensionssystemet slår till nästa år.
Regissören: Den var bra. Nu tar vi lunch. Är det fläsk idag också?
Göran: Tur att man tittade i en kamera. Om det varit en riktig pensionär hade jag inte klarat att se honom i ögonen. Jag hoppas jag har gjort det här för sista gången.
Regiassistenten(tyst): Det är vi nog många som hoppas.