1947 till 2014 = 0

Jag är född 1947. Mina första minnen är från början av 1950-talet, mer exakt vet jag inte men jag minns att det var krig i Korea och det var det 1950-53. Jag minns i alla fall att det var stora skillnader i samhället. 

Från 1947 minns jag förstås ingenting, men igår hörde jag att klyftan mellan rika och fattiga nu, 2014 och 67 år senare, nått 1947 års nivå. Att klyftan ökat har väl alla sett, men att den var som precis efter 2:a världskriget trodde jag verkligen inte. 

Men sedan cirka 30 år tillbaka har politiken abdikerat och låtit Marknaden få allt större utrymme och Marknaden är ingen utjämnande kraft. Den behöver tyglas, och det hjälper inte med ”signaler”.

Ta exempelvis bankerna: höga bonusar och utdelningar och rejält gap mellan ut- och inlåningsränta består. Det skulle inte förvåna om bankledningarna gapskrattar åt ”signalerna”. Hela vägen till jobbet.

Tänk er: aldrig har så få ägt så mycket som nu. Man förstår att ROT och RUT går som tåget. De som tycker illa om bidrag bör nog fundera över RUT/ROT innan de torgför sin inbillning att till exempel höjningen av A-kassan skulle var ett hot mot Sverige. 

Fast först ska de kanske sluta kalla arbetslöshetsförsäkringen bidrag; det är nyspråk av sämsta slag. Det värsta är att det förefaller medvetet och att så många går på det.

Själv tror jag inte att ökade klyftor i ett samhälle är bra. Kan till exempel den ökade brottsligheten bero på den ökade ojämlikheten? 

Brottsligheten har inte bara ökat; den har organiserats så att den är en del av Marknaden. Det skulle inte förvåna mig om den ökat sin Marknadsandel rejält. Nu när Marknaden blivit så ”fri” att många som inte borde vara fria är ”tunga Pjäser” på den.