Vad är egentligen framtidstro

Folket i Schweiz röstade nej till att landet skulle köpa JAS-plan. De tyckte tydligen att alla miljarder kunde användas bättre. Till exempel till skolan. Jag vet inte hur Schweiz ligger till i PISA-undersökningar, men att satsa pengar på ungdomars utbildning är inte så dumt. Det vittnar om tro på framtiden.

Nu ska inte SAAB påverkas sa en Buske på radio nyss. Inga uppsägningar är aktuella, sa han. Vi tror på framtiden, sa han. Jag måste erkänna att jag som Linköpingsbo känner mig kluven. Å ena sidan: det är ju bra att SAAB räknar med att inte säga upp folk. Men sett i ett större perspektiv måste man nog fundera på om det är så bra att tillverkare av krigsvapen tror på framtiden.

På 70-talet talades om att SAAB med sin kompetenta personal borde kunna satsa på annat än krigsflyg. Civil produktion alltså. Man försökte med ett litet flygplan, men det ville ingen köpa. Så det blev att köra vidare i krigsspåren; staten köpte ju alltid. Och kanske kunde man med hjälp av skumma agenter sälja plan till någon annan krigsmakt.

Tillverkning och försäljning av krigsmateriel är ett av mänsklighetens stora nederlag. Skräpet kommer ju nästan alltid till användning.

Men det ökar ju på BNP.  Hur länge ska det för resten dröja innan det mossiga begreppet pensioneras, och man börjar räkna med hur nyttigt det som produceras och konsumeras egentligen är?

BNP i nuvarande form har med råge passerat pensionsåldern. Å andra sidan: pensionsåldern höjs ju ständigt.