Tunnor...

Majoren kom cyklande, han var upprörd, bromsade häftigt och sa:

”Jag läste boken 1984 på 50-talet, och det förstod man ju att det handlade om ryssarna, för ledarna sa en sak och menade en annan. Precis som tölpen Stalin.

Men nu vete fan hur det blivit. Man kan nästan tro att ryssarna bestämmer vad en del ord betyder numera. På regementet hade vi Häst-Fritte som körde skittunnor. Vi sa att han var entreprenör. 

Nu ser man bilder på gubbar som ser så opålitliga ut att man inte ens skulle köpa en tunna skit av dem. Och de kallas entreprenörer och höjs till skyarna som vore de vår tids frälsare! Som i Ryssland, fast där kallas de oligarker.

Entreprenörerna levererar, sägs det. De är väl som med Häst-Fritte; de levererar en jävla massa tunnor med skit. 

Men idag var det konstigt: det var en hockeyspelare som gjorde mål och då sa kommentatorn att han levererar. Men det var förstås en ryss som gjorde mål.

Kommer du ihåg att Sveriges försvar hade en gökunge som hette Tunnan? En föregångare till den där jordfräsen vi har nu. Vi som jobbade inom det riktiga försvaret kallade den skittunnan, och kapten Blåfräs sa en gång att man lika gärna kunde skicka upp en av Häst-Frittes skittunnor!

Blåfräs var också regementspoet. Det var han som skrev de berömda raderna: Punsch är punsch, och skit är skit, om än i dyra Tunnor.”