Vi sitter på
altanen och en björk skymmer solen. Tack och lov för i solen är det för varmt.
Klockan är 19.25 den 26 maj och precis då börjar det blåsa. Det blir kallt,
plötsligt och onödigt. Och på förmiddagen idag var det 15 grader kallare än igår.
Så nu klagar man på att det är för kallt när man igår gnällde över att det var
för varmt.
Denna tisdag
bör alltså kallas sval. Nyss var det varm söndag och val, men bara varannan
röstberättigad svensk röstade. Jag har funderat på uttrycket Supervalåret och
jag finner det märkligt. Två gånger i år kan vi rösta. Inte fan är det så
mycket. Med tanke på att det är fyra år sen sist och fyra år till nästa gång.
Våra
röster efterfrågas numera så sällan i vår demokrati, att när vi får chansen att
rösta två gånger på ett år har någon fyndig fan hittat på att vi nu befinner
oss i supervalåret. Kanske får det en och annan att tro att vårt inflytande är
större än det är, nu när vi får rösta flera gånger på ett år? Fan vet.
Men
intresset för att rösta i söndags var i alla fall lågt. Ungefär varannan. Ett
lågt valdeltagande är utan tvekan ett demokratiskt problem. Ett ännu större
bekymmer är att kunskapen om historia tycks vara så dålig på många håll i
Europa att man gör som tyskarna i början på 30-talet. Röstar brunt. Det var
inte bra då, och det är inte bra nu.
Jag kommer
alltid att minnas när Marlene Dietrich för cirka 50 år sen sjöng Sag mir wo die
blumen sind (Where have all the flowers gone) på en stor gala i Tyskland. Vi var
många som rördes. Djupt.
Wann wird
man je verstehen?
(When will they ever learn.?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar