Blåbär

Jag sitter på altanen och tittar på tre humlor som pollinerar våra blåbär. Blåbärsriset tycks fullt av röda blommor. Med hjälp av humlorna ska det väl bli bär i år. Bara inte blommorna fryser. Som i fjol; då blev det inte många bär. Det var mer än trist för blåbär är tillsammans med smultron det bästa av alla bär.

Jag funderar på varför till exempel en idrottsman som är urusel kallas för ett blåbär. Jag tycker att det är djupt orättvist mot bäret. Jag försöker ta reda på det, men hittar inget.

De tre humlorna flyger från blomma till blomma. Egentligen kan ju inte humlan flyga, men tack vare att den inte vet om det går det bra. Jag tänker att det är bra att den inte vet om att den inte kan flyga. Hur skulle det annars bli blåbär? Några bin har jag inte sett på länge. (Okej, jag vet att också andra insekter pollinerar.)

Till skillnad från humlan vet människan att hon kan flyga. Inte av egen kraft men av kraft som hon skapat, och med hjälp av bränsle som är så kraftigt att vi som gjorde värnplikt på flygplatsbrandkåren varnades för att stå i närheten när planen startade.

Människan har också konstruerat flygplan för kriget och de flyger ännu snabbare än passagerarplan. De lär gå så fort att piloten tuppar av vid starten. Ska man döma av hur alltför många flygturer med jordfräsen JAS slutat, tuppar kanske piloten av också vid landning.

Nu har människan till och med hittat på maskiner som kan flyga utan att det sitter folk i det. Det verkar mer än korkat. Dessa krigsmaskiner kallas drönare. Precis som de bin vars uppgift är att befrukta drottningen så att ett bisamhälle bildas.

Men drönarbin saknar gadd. Det gör inte namnen krigsmaskinen.

Den pollinerar inte heller blåbär.