Jonasson

Om Jonasson sas det att han var en skicklig elektriker.

”Jonasson är en skicklig fan”, sas det ofta.

Det var ju en bra reklam, och Jonasson fick mycket att göra. Men det blev fritidsjobb, ty Jonasson var anställd på en stor firma. Den stora firman var stor bland annat för att den visste att ta betalt. Det var inget Jonasson visste. När Jonasson var klar med ett jobb på sin fritid, frågade den som anlitat Jonasson hur mycket det kostade. Eftersom Jonasson inte visste att ta betalt fick han inte ur sig något belopp, och kunden frågade igen. Jonasson hade hört en av sina kamrater säga att denne hjälpt en granne med några proppar och fått en flaska whisky för besväret. Det var lättare att säga än ett belopp, men Jonasson tyckte inte om whisky, så han sa: ”En flaska brännvin. Renat.”

Därmed fick Jonasson ryktet att vara en billig, skicklig elektriker som tyckte om brännvin. Helst Renat. Han fick nu så mycket jobb att han inte hann med om han jobbade kvar på den stora firman som för resten växte sig allt större, eftersom den visste att ta betalt. Så Jonasson startade eget. Det är i regel ingen bra idé om man inte vet att ta betalt, och det hade Jonasson inte lärt sig. När kunderna frågade om priset sa han alltså: ”En flaska brännvin. Renat.”

Alltnog. Jonasson fick mycket jobb och därmed mycket brännvin. För att få plats med allt han tjänade blev han tvungen att dricka mycket brännvin och det hände att Jonasson luktade brännvin när som helst på dygnet. 

Därför sas det nu: ”Visst är Jonasson skicklig, men han är ju så begiven på brännvin.”

Jonassons omsättning sjönk. Från 1694 flaskor till 1424 i månaden. Det var ju inte så bra. Han fick problem med skattemyndigheten också: de hade inte konstruerat blanketter för inkomster i form av brännvin. 

”Vi vet ju att det förekommer betalning i form av sprit", sa en hög chef vid ett möte, "men det sker ju svart! Fan vet hur vi löser det här!” Skattefolket kliade sina huvuden, men hittade ingen klausul om hur inkomst som bestod av Renat brännvin skulle beskattas och Jonasson behövde inte betala en enda centiliter i skatt. 

Jonasson drack nu tappert, men inte tillräckligt för att hålla jämna steg med inkomsterna. Men ett problem var kontanter. Att sälja tomglas gav ett hyggligt (skattefritt) tillskott, men det räckte inte till mat och hyra, och Jonasson tänkte: Jag får börja sälja av det brännvin jag tjänar.

Men ännu en gång krävdes att han visste att ta betalt, och vi vet ju att var det något Jonasson inte visste så var det att ta betalt. Så när en köpare av en flaska frågade Jonasson hur mycket han skulle ha, sa Jonasson: ”Ett par rejäla supar skulle inte smaka kattskit.” 

Efter ett par år som fri företagare gjorde den nu kraftigt alkoholiserade Jonasson konkurs. Konkursboet var ett smärre Eldorado för den som gillade Renat brännvin.