Bekännelse

Ni vet säkert att jag ser det som rent vansinne att det tycks vara ristat i sten att en arbetsdag ska vara 8 timmar. Och att arbetstidsförkortning knappt finns på den politiska agendan. 

Jag försökte lyssna på Reinfeldt och Löfvén häromkvällen, men när de upprepat samma sak tre gånger vardera orkade jag inte längre och gjorde något annat istället. När det gäller arbetstid vet jag att de är överens: vi ska jobba arslet av oss, helst ännu mer än idag.

Båda två verkar ju vara någorlunda normalbegåvade, så det förvånar mig att de framhärdar i att vi måste arbeta 8 timmar, när arbetslösheten ständigt ligger på 7-8 %. Mattekunskaperna i landet lär ju inte vara lysande. Kanske är det dags att också en del politiker friskar upp lite mattekunskaper?

Nu på TV: tekniken används inom t ex modeaffärer där en flicka får ett SMS och måste svara inom 15 sek för att få jobb den dagen. Jag får en association till filmen Storstadshamn (On the waterfront), Marlon Brandos genombrott, där upprop skedde i hamnen och var man lyckosam fick man jobba. Kultfakta: filmen spelades in i Hoboken, New Jersey. Där växte Frank Sinatra upp. Och jag har åkt båt en bit därifrån.

Nu måste jag erkänna: 05.35 i morse började jag skriva. Nu går klockan på 20. Jag har ätit tre gånger, sovit middag, fikat en gång och suttit ute en stund. Men jag tror att jag passerat 8 timmar med råge. Å andra sidan: det är inte lönearbete, det är en hobby. (Fast jag har ju sålt några böcker, förstås, men ligger klart på minus. Ni kan för resten beställa; se blogginlägget Bok  8 april)