Vårtecken

När jag växte upp spelade vi kula på våren. Det var nog det säkraste vårtecknet. Vi spelade ”grop” eller ”pyramid”. I ”grop” gällde att peta kulorna i en grop som man gjort i marken, och man vann de kulor man lyckades peta i. Man vann inte så många kulor när man spelade ”grop”. Å andra sidan förlorade man heller inte så många.

På ”pyramid” kunde man däremot både vinna och förlora många kulor. En spelare gjorde en liten pyramid av fyra kulor och satte sig bredbent bakom pyramiden och de andra spelarna stod några meter bort och kastade kulor mot pyramiden. Den som träffade pyramiden fick sitta härnäst, och den som suttit plockade ihop sin vinst, dvs de kulor som missat pyramiden medan han satt. Hade man tur kunde man vinna många kulor. Man hade kulorna i en kulpåse som man inte sällan gjort i slöjden. Och håll i er nu: den som vann många kulor kallades ofta ”Kuljude”! Vi hade ingen aning om varför.

Nu sitter jag på balkongen och ser på ett nutida vårtecken. Pensionärer som spelar boule. Just nu är det Majorens tur. Jag hör hur han med sin bästa kaserngårdsröst äskar tystnad, och sorlet därnere på banan dör. Alla tittar nu på Majoren som står befälsrak i ryggen och koncentrerar sig. Så kastar han och hans kroppsspråk avslöjar att det är ett mindre lyckat kast; han vrider sig som en korkskruv och skjuter rygg som en ilsken katt.

De är fyra som spelar; han ligger klar fyra. Ett flygplan har passerat högt upp just när han kastat; ett avlägset brummande hade hörts. ”Jag blev störd, för bövelen! Det där förbannade flygplanet!”  Han kräver att få kasta om och de andra orkar inte bråka med honom, och han tar upp sitt klot och ställer sig åter befälsrak och koncentrerar sig.  ”Nu ska ni få se på fan!”, säger han och precis när han kastar startar en fastighetsskötare en gräsklippare för årets första ansning. Klotet lägger sig på en ännu klarare fjärdeplats. Som tur är har fastighetsskötaren hörselskydd och hör inte Majoren skrika: ”Civilitjävel!”