Nyss ringde
jag Skattemyndigheten. Jag möttes av en entonig röst som talade om att jag helt
kort skulle säga det viktigaste om mitt ärende. Det jag ville ha reda på var om
jag nu när jag gett ut en bok behöver särskild blankett, om jag kan göra avdrag
för inkomsts förvärvande. Etcetera. I korthet: jag ville prata med någon och kanske få
svar.
Men jag
pratar inte alltid så bra; och kom därför inte förbi den entoniga rösten. Det
tog nämligen tid för mig att prata och innan jag klarat av att säga vad jag
ville, återkom rösten och sa att jag kort skulle säga mitt ärende. Jag var
chanslös; för att bli förstådd behöver jag artikulera noga och det tar tid, så
när jag den här gången kommit halvvägs kom rösten tillbaka och sa att jag kort
skulle säga det viktigaste om mitt ärende. I frustration kastade jag på luren.
Jag borde fan ta mig ha medalj för att jag inte bad rösten flyga och fara.
Men jag fick
ånyo känna på hur det är att vara handikappad när idiotisk teknik tar över,
utan att de som installerar den tycks ha en ANING om att de därmed exkluderar
en grupp människor.
Eller ännu värre: tänk om de vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar