Blåsningar

När man tittar på en match i till exempel ishockey och jämför med hur det var för sådär en 50 år sen, inser man hur mycket ramarna för vad som är tillåtet har tänjts ut.  

Om en domare från 60-talet skulle döma idag skulle han troligen tappa luften av allt blåsande och hans betyg skulle bli att han blåst sönder matchen.

En domare av idag tycks hellre låta spelare gå sönder än blåsa sönder en match. Han låter bli att blåsa för spelet har ”utvecklats”, vilket bland annat betyder att det blivit hårdare. Domaren av idag är med sin tid; han vet att han emellanåt måste se mellan fingrarna för att spelet ska flyta på.

Det händer att man tycker att arenan där det tittas mellan fingrarna är en spegel av samhället runt omkring. 

I vår lilla värld hade vi inbrott i fritidshuset. Polisen var ärlig och sa att de tänkte se mellan fingrarna på det. Den som gör inbrott i fritidshus löper nog ingen stor risk att åka fast. 

Inte heller är risken stor när svenska företag mutar till sig kontrakt om till exempel vapenförsäljning. Alla mutar ju när det handlar om att sälja en så nyttig produkt som vapen. Då gäller det att inte blåsa sönder matchen.

Att Lars Nyberg inte fick ansvarsfrihet av Telia för att det också där förekommit mutor, beror nog på att media drog fram byken. Annars hade det kanske blivit extra bonus. Jag tror nämligen inte på att det sker en självsanering när stora pengar är inblandade. 

Jag tror att ledningarna helst ser att det flyter på, och att den som försöker blåsa sätter pipan i halsen. Och att tillvarons Nybergare går fria.

Det är ingen rolig tro, jag vet. Men tecknen på att jag tror rätt är lite för många.

Visst är det trist.