När jag var
yngre köpte man saker. Ibland hette det att man handlade. Framför gick man och
handlade mat. (Tänk på det: man GICK och handlade. Idag har de flesta så långt
till en matbutik att man ÅKER och handlar.)
Numera har
vi fått lära oss ordet upphandla. Det betyder inte sällan att till exempel en
kommun köper en tjänst av den som har lägst anbud, det vill säga kan utföra
tjänsten billigare än sina konkurrenter.
De som hittat
på det här systemet inbillar sig att konkurrens är bra i alla lägen. Det är
naivt. Eller ännu värre: cyniskt.
Cyniska kan man i alla fall kalla de iskalla
riskkapitalister som vinner en upphandling, och inte sällan gör det genom att
dels dra ner på kvaliteten, dels hålla på med ekonomiska manipulationer. Naiva
kan man om man vill vara snäll kalla de beställare som slukar betet.
Sug på den
här (ni har säkert hört eländet): en ”entreprenör” med rötter i folkpartiet ger
SMÅ BARN knäckebröd som mellanmål! Han tjänar multum via sitt företag.
Och i
Linköping har portionerna minskat på samtliga förskolor och en 2-åring togs in
på sjukhus och fick näringsdropp!
I Corren intervjuades barn- och
ungdomschefen. Han var inte bra. Han sa till exempel att de gjort en bra
upphandling. Fan tro´t. Vem som vann upphandlingen framgick inte, men kommunen
var knappast en vinnare. Inte heller 2-åringen som fick dropp. Det hade varit
en bättre upphandling om det ingått att man skulle handla mat.
Finns det
ingen politiker som kan säga ifrån: Nu får det vara slut på den här farsen med
upphandling! Barnen på förskolorna måste för fan bli mätta! Det är långt
viktigare än att det konkurreras där konkurrensen bara leder till att barn blir
hungriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar