Efteråt
förstod inte agitatorn vad som hänt. Det hade börjat som vanligt: sen lördag,
cykel till ett vägskäl, medlemsansökningar i en portfölj där bak. Sen hade
lantarbetarna kommit; osäkra, rädda att godsherren eller någon av hans
hantlangare skulle dyka upp.
Så hade
agitatorn börjat tala, men tungan gick sin egen väg. Det blev inte som han
talat hundratals gånger förut. För han pekade i den riktning där godset låg och
den olydiga tungan sa: ”En gång ska Sverige vara så jämlikt att arbetarledare
ska äga gods.”
Lantarbetarnas
huvuden rörde sig. De tittade på varann, vad sa karln?
”De rika ska
få goda råd av arbetarledare och betala rikligt för råden, precis som de idag
betalar rikligt till experter från utlandet.”
”Vilka
arbetarledare är det du talar om?”, vågade en lantarbetare fråga.
”Jag ser
framför mig hur de lämnar sina taburetter och kliver ut i verkligheten och blir
konsulter och får positioner i banker och företag, och därifrån leder striden
mot kapitalet!”
Ӏr han
riktigt klok”, viskade en lantarbetare.
”Tänk om han
är utsänd av godsherren?” sa en annan.
”Och den
störste av dem alla ska äga ett gods där ni får arbeta 40 timmar i veckan och även
om han skämtar om avtalet ska det gälla!”
Då anföll
lantarbetarna. Den här falske profeten skulle minsann få!
När
agitatorn låg i diket med blått öga och med den punkterade cykeln över sig förbannade
han sin tunga. Varifrån fick den alla dumheter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar