Idag såg jag
något som jag aldrig trodde jag skulle se. Jag tittade ut genom fönstret och
där kom Majoren med en liten pudel! De var ganska lika: nosen högt och ryggen
rak. Ni vet vad jag menar: även om ni inte sett Majoren har ni väl sett en
militär! Eller hur.
Lite senare
tog jag mig ut (läkarbesök) och stötte ihop med en av Majorens grannar. ”Hunden
skäller i ett, inte har han kadaverdisciplin på den! Nog tycker man att han
borde använda sig av sin yrkeskunskap. Jag menar, kadaverdisciplin utövar han
väl dagligen. Men jag hörde honom häromdagen. Han pratar med hunden som om den
är ett barn, och han låter hunden bestämma!”
”Han kanske har behov av att verka
hygglig” sa jag. ”Det kan han väl inte vara i jobbet.”
Grannen garvade. ”Vet du
vad hunden heter?” sa han sen.
”Nää.”
”Björklund”
Nu var det
min tur att garva.
Jag klarade
av läkarbesöket och när jag kom tillbaka hörde jag Majoren träna med Björklund.
Jag stod gömd så att han inte såg mig.
”Ryssen
kommer”, väste Majoren.
Björklund
skällde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar