Hemlöshet och Arbetslinje

När jag vaknade i morse hörde jag på radio att hemlösheten ökar i Sverige, och att alltfler som inte har drogproblem blir hemlösa. Ett skäl angavs av en regeringssamordnare vara arbetslösheten, främst bland ungdomar. Jag tänkte att det rika Sverige håller på att skapa ännu ett utanförskap. Det är ju inte så bra.

Att hyreslägenheter blivit dyra bostadsrätter eller att många nya lägenheter som byggs är bostadsrätter med hög insats och hög hyra, kan nog spela roll för den bostadsbrist som skapats. Alla har inte råd att köpa; ägande reserveras för den som kan betala. Till exempel den som fått en rejäl skattesänkning.

Skattesänkningen har kopplats till arbete; den som har jobb får som bekant lägre skatt än den som inte har jobb. Det är ju underligt. Underligt är också att sänkningen blir större ju mer man tjänar. 

Detta kallas arbetslinjen, eftersom låg skatt bara för den som har jobb antogs ge jobb också åt alla som inte har jobb. Att antalet arbetslösa är lika högt som när skatten blev lägre för den som har jobb, sägs bero på Finanskrisen. 

Det märkliga är att man inte talar om vad denna kris beror på. Det skulle nog de flesta bra gärna vilja veta! Inte sant?

Idag får jag för resten pension. Den är några hundra lägre än förra året och jag betalar högre skatt än den som jobbar. 

Det lär vara en del av den så kallade arbetslinjen.  
Och så min ständiga (för)undran: att man utan att rodna säger att landet har bra statsfinanser när arbetslösheten är hög och bostadsbristen hög, men ersättningen till arbetslösa och sjuka låg. Pensionerna sjunker och antalet fattiga ökar. Så man undrar är om statens pengar används rätt. Egentligen. 
Några s k jobbskatteavdrag kanske var onödiga. 
Om man till exempel tycker att fattigdom inte ska finnas i ett rikt land.